Mitt liv som gymråtta

Ett glidtips från vallanovisen

2012-01-31T17:25:00.001+01:00

För oss som ännu inte vågat ta steget att glidvalla med strykjärn och färgglada klossar! Dessa två flaskor fungerar riktigt bra, täcker de flesta fören och är superenkla att använda.

Stryk över glidytorna, låt det torka in och gnugga sedan med en naturkork, glöm inte stryskåran. Går att polera med fiberlene men korken värmer upp belaget lite och glidet lite bättre.
Borsta några drag med nylonborste och åk!

(inte trodde jag att jag skulle börja ge vallabod efter alla vallamisärer, som denna)

Det finns fart...

2012-01-29T20:44:00.004+01:00

i min trötta kropp. Jag kunde inte låta bli att krama ur det sista nu i kväll. En snabbis uppe i Spikis, korpfemman plus halvvägs till Odensala. Dåligt fäste gav grym stakträning, och grym värk i överkroppen. Men det gick undan och det verkar som farten sitter i och inte var en engångsföretelse.

Det är vemodigt att veckan är över och vardagen och jobbet tar vid. Men det finns mycket att se fram emot! Bara fyra veckor kvar till Öpppet spår, tre hela träningsveckor kvar, sedan vila och uppladdning. Sedan väntar en härlig vårvinter men turer på Storsjön innan våren tar vid och cykelträningen sätter i gång. 19 maj är första långloppet och träningsplanen är så gott som klar! Spännande ska det bli.

I morgon väntar en välbehövlig vilodag som kanske blir två innan jag ska köra spinning igen på onsdag. Då sitter nog passet ännu bättre än förra gången.

14,5 mil senare...

2012-01-28T20:59:00.001+01:00

Är kroppen trött och stel. Att lägga ett långpass efter 7:e passet på sex dagar och en dag i pisten var inte så genomtänkt. Men det gick om än inte så fort. Vi fick till 40,6 km snurrandes omkring Storhogna och Vemdalen. Dock frös jag som en hund efter 3 mil, vädret har varit varierande, från kyla, snöfall, dimma, lite sol och värme. Säkerligen tröttheten som spelade in.

Jag har utvecklat min teknik mycket under den här veckan. Främst vad gäller stakningen, dels är jag starkare och mer uthållig och dels har jag fått om timingen. Kan hålla samma tempo som Hasse nu. Stakning med frånskjut sitter det också, diagonalen likaså. Jag vågar glida lite längre, även uppför, det gör ju att jag spar energi och åker snabbare.

Det känns med andra ord bra inför öppet spår! Resan mellan Sälen och Mora kommer att vara ner behaglig och gå snabbare än i fjol!

Men just nu skriker kroppen efter vila och det ska den få. Träningskläderna en välbehövlig tvätt.

Skidåkning är föressten en mycket energislukande sysselsättning. Har boostat min energiomsättning till max, äter som en häst och det mesta bara rinner av.

Är riktigt nöjd de 14,5 milen, de har behövts, lugna fina mil och ett grymt bra fartpass!

Location:Fjällbjörksvägen,,Sverige

Dagarna går lite för fort.

2012-01-27T16:20:00.001+01:00

I går gjorde sällskapet slalomdebut. Vad hände? Han såg ut att vara allt annat än nybörjare. Redan efter ett par vändor barnbacken åkte vi över till Katrina och han fick prova lite större pister och åka sexstolslift. I den dog jag två gånger. Har helt plötsligt blivit höjdrädd.

Efter en heldag i backen klämde vi av en kort runda på skalet. 7,5 km ospårat med pannlampa. Kroppen börjar klaga lite nu.

I dag valde vi bort det planerade långpasset, nysnö, blåst och mulet väder lockade inte. En kort (allt är relativt) tur på 15 km blev det. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag känner mig pigg. Ingen kraft i varken över eller underkropp. Har en liten förkylningskänsla i kroppen som jag troligtvis bara skjuter framför mig. Är så seg att det är jobbigt att existera. Lite vila så ska långpasset på något vis avklaras i morgon.

Eftermiddagen har vi spenderat i Vemdalen. En lunch på Åtgården som förövrigt är ett av de mysigaste fiken som finns. Har ni vägarna förbi måste ni stanna till!

Sedan en sväng in på VLDN som har massor av fina saker! Lite matshopping på Ica och ett besök på Vemdalia.

Nu ligger jag som en hög i soffan, svärmor gör panncotta och Hasse har tänt upp bastun. Dagarna har gått för fort, snart hemresa till verkligheten och jobbet. Usch och fy. Som min kollega sms:ade i går, "stanna kvar på fjället så lämnar jag in din avskedsansökan :). Vore jag rik så.....

men det är ändock tid kvar här!

Location:Fjällbjörksvägen,,Sverige

Födelsedag!

2012-01-25T17:23:00.001+01:00

Dagens födelsedagsoutfit, glammigt värre i craft från topp till tå. Inte fasiken ser jag väl ut som 32 år va? Lever fortfarande i tron att jag är runt tjugo.

Första presenten, en baksten av älsklingen, nu kan vi stenugnsbaka både pizzor och bröd!

Efter 18 km i 16 minusgrader kunde vi nöjt fika tårta med Hasses föräldrar som åkt från Rättvik och ska spendera resten av veckan med oss!

Fick badlakan och tvål av dem. Kortet har svärfar påtat i hop hemma, bilden är från i påskas, så där glad blir man av vin i Rättvik. Har för mig att Cissi lekte med kameran och jag trodde inte att bilden sparats, så fel jag hade.

Nu väntar svärmors goda carne con chili (ja den heter så)och ett glas rött!
I morgon ska jag lära Hasse åka slalom, spännande värre! Sen blir det mer tårta då svärfar fyller år.

Längtar ihjäl mig efter dottern, vill fira allas våra födelsedagar tillsammans. Hon däremot har nog inte samma sug efter mig;)

Är det kallt får man vara snabb

2012-01-24T18:51:00.001+01:00

Kvällens pass blev ett rent stakpass i 18 minusgrader och kärva spår. Hasse valde att stanna hemma och tända upp bastun till oss. Tre varv i spåret nere vid katrinabacken sen sa fötterna stopp. Bra sista-pass som 31 åring;)

Tidigare idag har vi njutit av makalöst vackert väder. Åkte anslutningspåret bort till spårcentralen i Storhogna och upp i favoritspåret till toppen av Klövsjöbacken. Jag älskar spåren häromkring, kuperade och härliga! 15 km ren och skär glädje Bjuder på ett par sköna bilder!

I bland är livet enkelt! Hoppas ni haft en bra träningsdag!

Första riktiga långpasset - check

2012-01-23T18:38:00.001+01:00

Skidåkning kräver stor frukost, vi lyxar till det med nybakta mototsfrallor till. Tog med mig en av surdegarna och låter bullarna jäsa över natten. Inte dumt!

Tanken i dag var att ta anslutningsspåret härifrån till skalet och åka milspåret och tillbaka. En tur på runt 14 km. Lite lagom sådär. När vi kom till skalet kläckte jag den i efterhand inte mest genomtänkta iden att åka till Björnrike. Jag tänkte att ett anslutningspår inte kan vara så jobbigt. tilläggas ska att jag inte åker så hemskt många anslutningsspår.

Tji fick jag. Från skalet bar det upp, upp och upp igen. Spåret går upp längs med barnbacken och slingrar sig på skrå efter fjällkanten. Av 6 km gick säkerligen det 5 km i motlut. En utförslöpa och den slutade vid spårcentralen i Björnrike. Rätt jobbigt måste jag erkänna, speciellt när jag från start körde på hårt. Temperaturen sjönk dessutom från 8 minus till svinkallt och spåren blev tokkärva. När vi vände hade vi dock sköna backar ned till skalet igen. Men kroppen var riktigt trött och sista biten hem var en kamp med kroppen och hungern. 2,7 mil med bra fart trots rejält kuperad sträcka är jag nöjd med.

Perfekta nypreparerade spår fick vi! Därför kan inte humöret vara annat än på topp trots tröttheten.

Efter lunchen åkte vi ned på skalet för lite handling. Jag glömde min midjeväska hemma, som har en tendens att halka omkring på ryggen. Nu hade jag väl inte direkt tänkt punga ut 329 spänn men billigare går inte att hitta på en turistort. Plusset med denna är att det är en lite bättre drickkork, vilket i sig inte är värt pengarna. Däremot är både mina nya Lill-sporthandskar och one-way 970 stavarna värda varenda krona. Äntligen slipper jag stanna stup i kvarten och ordna med kontrollremmarna och stavarna är styva och kraftfulla. Det händer liksom grejer nu när jag trycker till.

Roligast idag, (eller mest obegåvade) är nog killen utan någon som helst koll, som köper glidvalla på block. Han skulle ha det bästa, glid på flaska vägrade han. Men tycker sig varken behöva sickel, borste och strykjärn. Expediten visar hur han ska göra, vallar över fästzonen, hjälp tänkte jag. Vi åkte om killen tidigare idag och fäste var det som han såg ut att behöva. Hej och hå vad han kommer att svära i morgon stackarn.

Stugmys

2012-01-22T19:48:00.001+01:00

Precis som i fjol är vi på ett eget litet skidläger. Tredje gången i stugan Storkvista som Hasses och hans föräldrar får hyra för nästan inget alls.

Innan vi installerade oss här passade vi på att luncha på skicenter i Åsarna, inhandlade en ny lagertvå-tröja på outleten och tittade på ett stycke skidhistoria.

Nu har vi landat i soffan efter en kort tur i Katrina-spåret som jag älskar så! Upp i fyra km sedan långa staksträckor varvat med sköna fartställningsbackar.
Hasse har tänt upp i spisen och vi väntar på att bastun ska bli varm. Tills dess myser vi med te och mackor!

Vilken start på semestern!

Packning till tusen

2012-01-22T12:14:00.001+01:00

Det är inte bara skidor som ska med på skidläger. Hundra väskor, vallalådor och kylbagar. En vecka i stuga kräver en hel del.

Nu ska dottern lämnas av i Krokom och ett besök på Ica ska göras. Sen raka spåret till Storhogna. Vad jag ska nöta mil och teknik i veckan, och lära min sörlänning till sambo att åka utför.

Innan packkaoset uppstod njöt vi av nybakta mototsfrallor till frukost. Helglyx!

Surdegslördag

2012-01-21T18:56:00.002+01:00

Jag har andra intressen än träning, som att baka surdegsbröd! Helgerna är perfekta för det. Så i dag var det bageri på Ringvägen.

Roligast är det att prova fram nya recept och jag har en del lyckade expriment som jag ofta bakar. I dag är det dock två sorters ur "paindemartins" bok enklare bröd är på gång. "Martins parisbröd" och "hälften dinkel". Fick via twitter i går tips från honom att tillsätta 5g jäst i parisbrödet nu det är vinter och ruggigt. Det är det här som är tjusningen med surdegen, den är så beroende av temperatur och man vet aldrig hur den kommer att bete sig!

Första steget, surdegsgrunderna har fått stå över natten och bubblat till sig. Fanns inte plats i överskåpet denna gång och rågen ser lite slö ut. Så jästtipset kom väl till användning.

Dessa två bröd är sk vika-vila-bröd. Eftersom man bara rör i hop degen först behövs ingen bakmasikn. Efter en stunds vila tar man tag i degen med blöta händer och sträcker på den, detta gör man totalt tre gånger med 45 minuters mellanrum. På så vis bygger man upp en bra spänst i degen.

Denna gång valde jag att baka ut bröden i dessa, vanligtvis använder jag jäskorg eller handduk. Eftersom mina surdegar för tillfället inte är så liviliga och matas lite spordaiskt vågar jag inte ta några risker. Rågsuren fick en stadigare form medan jag gjorde en chansning för dinkelbrödet som fick jäskorgen.

En och halvtimmes jäsning och sedan in i ugnen för gräddning tills bröden höll runt 98 grader.

Såg riktigt bra ut. Min misstanke om slöa surdegar var fel, det var visst skjuts i den trots allt. Nu har vi lite bröd inför Storhognaveckan.

Och som sagt var, tipset med lite jäst var kanon! Det är trots allt så försvinnande lite jäst att det inte räknas.

Sponsra mig nån?

2012-01-20T22:55:00.001+01:00

Rätt fräckt! Varför valla i köket om man kan ha en hel långtradare? Bara att höra av er!

Lära mig att klistra

2012-01-19T19:23:00.001+01:00

Det här är nästan som att stå framför godishyllan! Lite som att hänga i cykelbutiken på sommaren och klämma och känna. Sporttjänst nog stans största utbud av skidtillbehör.

Som vid godishyllan är det lätt att falla för frestelsen. Det blev En påse gott och blandat.

Två nya syntentkorkar, en naturkork för glidvallan och klister! För nu tar jag ett stort kliv i min vallningskarriär, jag ska lära mig det här med klister.
Hasse har läst på och provade sin teori om att inte behöva köpa på sig allt för mycket i början. Helt rätt tänkt enligt butikspersonalen.

Grundsprej, ska vara bra även vid "vanligt" före i stället för grundvaxet. Två klister, ett grundklister och Rode rossa. Det här blir nog bra...och en aningens kladdigt.

Test får kanske bli i morgon, om det är klisterföre det vill säga. I dag tar jag det lugnt, har lite halsont och huvudvärk, sätter inte kommande vecka i Storhogna på spel då en hel veckas skidåkning väntar.

I stället roar jag mig med att titta på när Hasse och Cissi kapar stav, mina gamla går i arv!

(ja ja även jag har fastnat i Instagram-träsket)

Så ett spinningpass blir till

2012-01-17T20:26:00.000+01:00

Så här i sista sekunden...som vanligt ska tilläggas sitter jag och meckar i hop mitt nya spinningpass. Förhoppningsvis får jag i hop det till i morgon kväll. Lovade nämligen dyrt och heligt innan jul att när vårschemat börjar blir det nytt pass minsann. Det var ett tag sen.
Det är lättare att vara RPM-instruktör, få koerografin i handen, lära sig låtarna och hitta på undertiden-snacket själv.

Men vi tar det från början, så här går det till. Jag utgår ungefär från samma upplägg varje gång, en ram som funkar bra. Jag har mer "RPM" i mig än mina kollegor och därför blir det kort-kortbackar och mycket fart på benen och intervallbaserade pass. Jag försöker dock att lägga in traditionella långa backar men aldrig jumps eller runnings.
Oftast springer jag på en låt som bara ber om att få användas, en sådan speciell varje gång, sist var det Match box twenty och deras How far we come. Denna gång är det det denna, egentligen inte min typ av låt men den växer för varje gång.

Första backe-fartökningslåt är klar. Återstår bara typ 48 minuter. Jag har enormt mycket musik i datorn, några som ligger och "växer" till sig. Jag spar en eller två låtar från det gamla passet, dels för att jag ska känna mig lite trygg när jag kör och för att de oftast är så grymma och lyft passet. I bland är det dock svårt att lämna i från sig vissa låtar, "kill your darling"? Jo denna gång har jag gjort det.

När jag har grunden klar lyssnar jag, framför datorn, när jag skriver mina utredningar på jobbet, när jag diskar och när jag är ute och går. Just när jag går sätter sig de på ett annat sätt, jag går i takt, viftar lite med armarna, öka-minska mostånd visuellt, då hänger kroppen med. Jag har nämligen utrustas med rätt kass taktkänsla och får liksom gå in mig. Sällan cyklar jag igenom passet som jag gjorde förut. Nu blir det skarpt läge direkt med risk för platt fall.

Sen när inlyssning är klar återstår att bygga passet, där är Mixmeister ovärdeligt. Klippa, öka eller sänka takten i låten och göra snygga övergångar. Oftast får jag byta ut låtar eller lägga till. Kör för det mesta 55 minuters pass och dessa hamnar på runt 53 minuter för att ha lite utrymme för sena deltagare och annat snack. runt 10 minunters uppvärmning och 8-9 minuters nedvarvning inkl stretch.

Första gången jag kör passet brukar jag köra med pulsklockan, och se hur pulsen betett sig överlag, då får jag förhoppningvis ett kvitto på att jag byggt upp det som jag hade tänkt i huvudet.

Sen bränna skiva och kör! Men i morgon byts skivan ut mot Ipoden, premiär med hightecstereon, men skiva medtages för säkerhetens skull.

Lätt som en plätt! Eller hur? Eller inte, så klart infinner den där vanliga oj-hjälp-vad dåligt mitt nya pass är- kommer-aldrig att-funka... ingen kommer..salen ekar tomt...

Tills efteråt då det liksom satt som en smäck och cyklarna avtorkade av nöjda deltagare.

Nästan rörd till tårar i dag.

2012-01-15T18:59:00.001+01:00

Oj vad jag blev rörd idag efter Hasse hade avslutat sitt pass! En av mina spinningstammisar, Birgitta kom med blommor till mig! Hon körde för mig i onsdags och lovade att komma i går, men hon försov sig. Hon grämde sig över att ha missat mitt pass och ville visa sin uppskattning. Hon gillar det jag gör uppenbarligen!

Det första passet spinning hon någonsin gick på var mitt pass och efteråt satt hon utmattad utanför och jag var livrädd att jag skrämt bort henne. Men hon var alldeles salig så hon, roligare hade hon inte varit med om! Sedan dess är hon en hängiven spinnare som går för oss alla, dag efter dag och hon blir bara bättre och bättre! Hon stannar alltid en liten stund efteråt och pratar, ställer bra frågor. Underbara människa!

Så nu står dom här vackra tulpanerna på köksbordet och påminner mig om vilka fantatsiska människor jag har förmånen att få träffa genom mitt jobb på Fristilen.

En riktigt bra app!

2012-01-14T11:44:00.002+01:00

På gymmet har vi fått ny utrustning för att kunna köra spellistor via iphonen/ipoden. Bra men både jag och sällskapet har saknat en app som visar återstående tid på låten och med stora siffror samt slippa att telefonen går i ned i viloläge. Vad gör man när inte en sån app finns?

Jo sällskapet frågar sig kollega Lisbeth som är programmerare att skapa en sån app. Fiffigt! Så nu finns en simpel men riktigt bra app tillänglig att köpa! 7 spänn är den helt klat värd. Bara att klicka på bilden så kommer ni till appstore!

Vad gör en bra instruktör?

2012-01-11T12:58:00.001+01:00

Så här efter nyår brukar passen på gymmen var fullbokade, många ska infria sina nyårslöften. Det håller i sig ett tag, sedan droppar många av. Sen kommer nästa våg någonstans på senvintern/våren när sommarformen ska slipas och putsas. Alla välkända ansikten blandas upp av nya. Vissa återkommer varje dag, andra lite sporadiskt. Det är lika roligt varje gång en ny termin drar i gång men också lika tråkigt att inte alla stannar kvar och fortsätter. Inget fel på mina spinningstammisar, inte alls, de förgyller mina pass, men glädjen när någon ny som aldrig spinnat förut återkommer och fastnar. Som man sen ser på andra pass och blir en av de alla välkända ansikterna. Det känns lite extra i instruktörsjälen!

Jag försöker alltid att ta lite "extra" hand om nya deltagare, göra dem sedda och försöker att få dem att komma tillbaka. Inte enbart till mina pass utan lika gärna till alla andra. Många är tvärr livrädda på att gå ett spiningpass, "jag kommer att dö!", eller "jag måste komma i gång med träning innan jag provar, två vanliga missupfattningar. Lika stor missuppfattning, tyvärr bland yngre tjejer, att låren kommer att växa enormt bara efter att klivit av cyklen. Jag fick faktiskt den frågan en gång.

Detta är en stor utmaning, att göra passen så att de passar alla, även om just spinning är bra i det avseendet att man faktiskt kan träna utifrån egen förmåga. Men det innebär ju inte automatiskt att alla vågar ta det lite lugnt. Det får inte vara för tufft, men inte heller för mesigt och lugnt. .Lika stor utmaning kan det i bland vara att köra "basic" när största delen av gruppen är vana spinnare, med det menar jag att vara extra tydlig vad gäller positioner, känsla i kroppen osv. Men för de där två-tre nya är det oerhört viktigt. Jag är ganska bra på det, som oftast, men får samtidigt påminna mig själv.

Jag ångar inte en sekund att jag hoppade på jobbet på Frisitlen för några år sedan, även om jag supernervös och trodde inte alls jag skulle fixa det. I bland kan jag dock få känslan av att "herregud de betalar för att få träna och göra det på ett effektivt och säkert sätt, och så kommer de till mig?" Tur att de tankarna bara kommer i bland, för jag är bra på det jag gör så klart! Sen kan jag bjuda på mig själv, det är en bra egenskap det!

Vad är det som gör en bra instuktör tycker du?

Att våga ta det lugnt

2012-01-09T10:16:00.001+01:00

Eftersom kroppen samarbetar så bra just nu väljer jag att lyssna på den. Jag fullföljer inte Runners worldslöftet även om det är en rolig grej. Som jag skrev i tidigare inlägg är det inte värt det.
Mitt mål inför ÖS är mycket viktigare och min kropp är sliten. Jag har en liten tendens till förkylning, bara en retning i halsen än så länge och fortsätta i samma fart som innan går bara åt ett håll, rakt in i sjukstugan. Även om jag skulle kunna fortsätta vill jag helt enkelt inte riskera den fina form jag har nu och ska toppa i slutet av februari!

Jag har svårt att ge upp oavsett vad det är, därför klappar jag mig lite extra på axeln i dag.
Ett inlägg som fick mig att tänka till lite extra var detta från bloggen tre mil. Det handlar om negativ förstärkning och en ögonöppnare för många av oss som tränar hårt och mest hela tiden.

Min sambo har också en skön inställning till träningen, han är suverän på att vila när han behöver och har inte samma press på sig själv att alltid leverera och slå tider varje gång han gör något. Jag själv skulle behöva lite mer av honom i mig.

Jag fick en kommentar av Malin i föregående inlägg som träffade rätt, "Och du gör helt rätt i att lyssna på kroppen. Vi är alltid så duktiga att peppa till mer, hårdare och längre träning. Ibland behöver vi påminna varandra att ta lugnt också".

Så i dag blir det en vilodag, har mycket att göra där hemma, plocka ned julen, bygga nytt spinningpass och bara sitta i soffan.

Några sekunder i rampljuset

2012-01-08T14:30:00.002+01:00

RW-löftet rullar på och kroppen börjar kännas sliten. Tankarna kretsar kring om det verkligen är vettigt att fortsätta träna något varje dag till sista januari. Frågan är om det stjälper mer än det hjälper inför Öppet spår. Vila och återhämtning är jätteviktigt och jag känner mig kropp, nu när allt känns perfekt kommer snart dippen och jag får bokstavligen talat svårt att ta mig upp ur sängen. Utmaningen i nyårslöftet är att variera träningen, så ombytta raska promenader är träning det med. Men jag kommer inte att trotsa kroppens signaler, att nå målet jag har inför ÖS är viktigare än att träna 31 dagar i sträck.

Varje dag sammanfattas träningen och RW väljer ut sina favoritkomemntarer, en vinnare utses. Jag fick mina sekunder i rampljuset efter gårdagens twitterkommentar, synd att jag inte vann då;)

Redan halv tio i går var parkeringen full av bilar! Det är härligt att se hur många som är ute och rör på sig!

Jag fick i hop 17.8 km i bra spår, hade lyckats med vallningen och hade kanonfäste! Mycket trevligt folk i spåret och jag gillar att snacka lite skit medan jag tränar! Två äldre herrar låg jag med ett bra tag, tjuvkikade på deras utmärkta teknik och övade själv.

Idag fick jag sällskapet med mig på samma runda med liten annan avstickare. Han river även av ett spinningpass i eftermiddagen, stark karl. 18 km samlade vi hop i fantastiskt vinterväder.

Kyligare och frostigare i dag, mössan värmer bra även i tempraturer över 10 minus, skidpjäxorna med.
Jag har fått i två bra stakpass på raken nu. Tekniken börjar sitta och det märks på farten. Varenda staktag fokuseras på rätt teknik och det märks i mage och rygg. Konstigt nog har jag mjölksyra i mina ben trots att armana har jobbat mest under de senaste träningspassen.

Tack kroppen för att du samarbetar så bra med mig nu!

Vilken skiddag med bästa ungen!

2012-01-06T17:27:00.001+01:00

Cissi har aldrig varit speciellt intresserad av skidåkning på längden. Vi har inte heller åkt så mycket med henne under åren. Däremot utför är hon skiklig och har stått på slalomskidor sedan 2 års ålden.

Hon har som alla andra barn fått harva runt på skolgympan, på dåliga skidor och utan glid. Hur roligt är det? Inte det minsta, jag vet, jag gjorde det själv som liten.

Men hon är nyfiken och har pratat om att hon vill prova, detta år har de gamla usla skidorna blivit för små och vi stod i valet och kvalet om att köpa nya, mycket om intresset verligen fanns. Vi hyrde ett set uppe på skidstadion i dag för att helt enkelt se om hon tyckte det var roligt, jag trodde inte att hon skulle gilla det. Men HERREGUD vad fel jag hade! Det rent lyste om henne under hela turen. Hon sa att hon inte kunde åka alls, det var en sanning med modifikation, hon har tekniken, dubbelstakar som mig och med lite mer träning får jag kämpa för att hänga med!

Det blev 6 km tillsammans med henne runt ÖSK-slingan, ut på A4 slingan och avslutade med en sväng ned på skidskytteplanen. Ett måste om man är liten och har varit där flera gånger och tittat på skidåkning! Medans vi lekte skidtävling med speakerröst åkte Hasse så snabbt han kunde runt 3 km slingan, när vi kom upp var det min tur att åka runt i hopp om att slå hans tid. Potentialen finns där om jag inte behöver staka för diagonala är jag snabb på. Jag loosade med 54 sekunder. Surt, men jag ska vinna en dag!

Jag köpte ny mössa i går, den där rosa pickmössan, den la hon beslag på efter 5 min.

I dag åkte Cissi på vallningsfria skidor och pjäxor som hon inte fick skav av, för ovanlighetens skull, för vad hon än sätter på fötterna får hon blåsor på ena hälen. Pjäxorna var dammodellen av mina gamla fischerpjäxor, bara en storlek mindre. Vi har hittat rätt. Nu återstår bara frågan om hon ska ha vallningsfria ett tag framöver eller tejpade skidor. Det är svårt, nån som har erfarenhet av vad som passar bäst för en 12 åring?

Vi har en liten utmaning hon och jag, vår egen klassiker,

6 km längdskidor
4 km löpning
500 meter simning
2 mil cykel.

Så i dag kan vi bocka av längdskidorna och fira med god mat i kväll. Ett fint diplom och en liten upplevese ska hon få när vi går i mål så småningom! Nu laddar vi om för löpning och slutar sedan strategiskt med cykligen för det är hennes grej och nåt hon inte misslyckas med. Jag får själv trampa som tusan för att hinna med!

Avslutar med en bild som jag vet att hon kommer tycka är pinsam, men hon får slå lite på mig, det sammanfattar dagens underbara tur tillsammans. Det är underbart att få göra sådana här saker, mest på lek och ett kanonbra sätt att få röra på sig.

Ta med jobbet hem?

2012-01-04T22:27:00.001+01:00

Jag har alltid vara noga med att lämna mitt jobb när jag stämplar ut, åtminstonde rent fysiskt. Hemma är hemma och lediga tiden värdefull. Men i bland blir det inte som jag tänkt mig, inte när tiden inte längre räcker till och nämdsärenden brådskar.

Så därför sitter jag nu, halv elva en torsdagskväll och försöker karva i hop ett tjänsteutlåtande och hitta bra argument som biter på chefen. I bland vill jag bara stapla kartonger på ett lager och inte behöva tänka. Inte vara stressad och känna mig miniliten.

Tur att löprundan i dag var en av de mest vackra och skönaste på länge. Vinterulliga träd och snöiga gator. Det är vackert så det gör ont i magen!

Så då summerar jag ett härligt träningsår!

2012-01-03T15:37:00.002+01:00

Så var det dags att summera året som gått i träningsväg. jag snor helt enkelt en del av Hasses upplägg. Sorry honey.

308 timmar träning räknar funbeat ut. Mer än 2010 som kantades av stora förändringar och mindre träning. men lite mindre än vad jag tänkt och planerat. 2011 bestod även det av större förändringar och en del sjukdom. Men jag är ändå otroligt nöjd med året som gått, jag gjorde ju min första klassiker och 5.e vätternrunda!

141,1 mil landsväg fördelat på cirka 67 timmar. Inte alls så mycket som jag hade tänkt inför 2011.
48,4 mil moutinbike fördelat på cirka 29 timmar. Här nådde jag mitt mål att köra mer i skog, att det sedan blev mycket än jag tänkt ser jag bara som en bonus. Det gav även mersmak.
37,4 mils löning fördelat på 38,7 timmar. Är nog det som jag mest nöjd med under året. Jag lärde mig springa!. Även detta gav mersmak och ett inköp av vinter/terrängskor.
8,3 timmar i vatten, simträna började jag efter vansbrosimningen. Fel taktik kanske. Men glad är jag att jag gav denna träninsform en chans, för det är så i*****te roligt!
61,8 mil längdskidor fördelat på 57,5 timmar! Herregud vad långt jag kom, från att vara ett riktigt blåbär till ett lite snabbare blåbär! Över all förväntan och mer kommer det att bli 2012.
73 pass spining och RPM, ca 65 timmar spenderade jag i Fristilens lokal, övervägande som instruktör. Ett par helt tokiga temapass gjorde jag, bland annat med min kollega Anna och det mest minnesvärda rent utseendemässigt var nog 80-tals passet!

Jag har också hunnit med en del långfärdsskridskor och två fjällvandringar. Tyvärr var 2011 första året som utförsåkningen helt fick stå åt sidan. Bättring på det i vinter1. Vad jag mer ska pyssla med detta år finns att läsa igenom för den som orkar på denna sida. Långloppscupen bring it on!

Jag bjuder på en bild från det där minnesvärda teampasset, notera att jag sitter med en tub läppglans, hör inte till vanligheterna direkt.

Delad flopp

2012-01-02T21:00:00.004+01:00

Det verkar gå troll i måndagar och korpfemman. Återigen har jag harvat mig igenom den slingan frustande och svärande. Nollgradigt och snöfall, av erfarenhet inte lättvallat dirket. Kände mig lite smart och vallade med v45 och avslutade med ett lager blå extra..utifall det skulle vara kallare i snön...inte ett framgångsrecept. Första biten hade jag frukstansvärt bakhalt, som att ha gladpack under fästzonen. Efter en stund började ifrysningen. Jag bestämde mig för att ta mig så snabbt jag förmådde till bilen.

Nere på parkeringen fanns det fler med vallabekymmer. Ett gäng killar hade så stora ifrysningar att de inte fick skidorna fria från snön. Som normännen säger gå på tur sa en kille, en annan tänkte sälja skidorna billigt. Just då kändes det rätt skönt mitt i all misär, jag var inte ensam det fanns fler!

I stället för att deppa i hop åkte jag hem och hoppade i icebugen och lunkade iväg genom stan, 5 km i mycket lungt tempo med låg puls. Ren njutning från första steget. Lätt snöfall, mycket snö och behaglig temperatur. Måndagen fick ett bra slut och jag ska springa sakta fler gånger!

I morgon kommer min lilla gumma hem igen, hon har haft ett par extra dagar hos pappa, det blir lika tomt varje gång hon åker. Jag har inte vant mig att vara varannan-vecka-mamma ännu, kommer nog aldrig att göra det heller.

Gå på tur?

2012-01-01T16:04:00.001+01:00

Dagens skidpass liknade mer att gå på tur i dag, hård vind och igensnöade spår. Men vi hade riktigt roligt och benen fick sig en rejäl omgång. Ett par vurpor lyckades vi göra båda två. Det är inte lätt att åka utför när det är drivsnö och spårlöst. Dock landar man mjukt.

Humöret på topp ändå och en blåsfri och solig dag är nog Haldo Hansson-spåret i Trångsviken en riktigt höjdare! Att valet föll på Trångsviken berodde helt och hållet på Malins vackra bilder från gårdagen. Och varför inte se sig om efter andra spår lte då och då? Vi hade först tänkt att åka upp till Vålådalen och så här i efterhand var det ett klokt beslut att hoppa den idén. Vi hade nog blåst bort.

Som sagt var det varierande spårkvalitet, vissa bitar med sköna hårda spår för att sen skida i djupnsö. Det som var lite synd var bristen på markering utefter spåret, vi hade ingen aning om vi var rätt. Det är klart, bor man i byn har man koll, värre om man aldrig varit utanför E14. Spåret slingrade sig på de mest underliga ställen, in på gårdar, ut på ängar. Varierande värre.

Lägger nästan 20 km till handlingarna och en bra start på 2012. Bra början på Runners Worlds nyårslöfte, i morgon väntar spinning för Hasse och tisdag mitt eget pass. Undrar om jag ska försöka att slänga in lite nya låtar för jag är rätt less på de jag har nu.

2011:s sista träningspass.

2011-12-31T16:34:00.002+01:00

Avrundande träningsåret 2011 med 18 sköna km på ÖSK. I dag i riktig vinterkyla, 14 minus och härligt knarr under skidorna. Skönt att få åka skidor i dagsljus för en gång skull. Det blir annars många timmar i eljus. Naturen runt ÖSK är vacker, det är svårt att tro att man befinner sig mitt i stan. Ranåstjärnen nedan.

Eftersom spåret mest bestod av barr, kottar och kvistar så vi vek vi av på motionsfemman och snurrade runt i konstsnöspåret. Inte illa alls. Jag har haft en bråkande rygg och höft sedan i torsdag och var lite tveksam i går om det överhvuudtaget skulle gå att åka skidor. Det gick ganska bra.
Mitt mål 2012 är att få ordning på denna kroppsdel som bråkat med mig för många år nu. Bålträning och besök hos kiropraktor blir det efter nyår.

Nu väntar lite soffhäng sen en grym trerätters, vin och bubbel! Och i morgon får årets första träningspass bli ett långpass någonstans i Jämtland!

Gott nytt år på er alla och hoppas ni får ett grymt bra träningsår!

På tal om Gunde Svan

2011-12-30T21:45:00.001+01:00

En riktig klassiker! "Häng i nu! Du får vila sen. Det är lugnt, jag ser honom inte än!"

Och vilka träningskläder sen!

Gunde kan valla han!

2011-12-30T08:28:00.000+01:00

Att fästvalla som Gunde ser enkelt ut, inbillar mig att jag får till det likadant. På vasaloppets hemsida finns nio korta filmer om hur man glidvallar, fästvallar och smetar på och av klister. Jag suger åt mig av all kunskap jag få.

Julia kan hon med, här ett enkelt sätt att glidvalla, framförallt det sista tipset som jag kommer att prova. Kör med unversialglid på flaska nu och detta verkar vara snäppet bättre!

Säkert gammal skåpmat för många av er, men det är nästan värt att titta bara för att få höra Gunde prata!

Inget ont som inte för något gott med sig.

2011-12-28T22:10:00.002+01:00

Var så sjukt pepp att åka skidor i dag, längtade att få stämpla ut från jobbet, åka hem och hiva i mig lite käk och köra ett långpass. Dock hade stormen Dagmar ställt till lite oreda i spåren och tanken att prova ÖSK:s 15 km fick väljas bort. Konstsnöspåret såg ut att ha spårats men kunde bitvis vara mörkt eftersom eljusen fått sig en törn. Perfekt att prova nya pannlampan tänkte jag.

När jag sitter i bilen på väg ned till Willys lägger lillebror upp en logg på facebook där han frågar om stormen tagit mina skidpjäxor till Rätan eller om jag glömde dem. Ja just det för tusan, dom fick jag inte med mig hem. Humöret sjönk så långt ned som det gick. Jag hade ju tänkt att köpa nya pjäxor under vintern, kanske inte just i dag och inte under dessa omständigheter. Räknade att få hem mina pjäxor på ett eller annat sätt någon gång närmare vecka 4, ännu mera dåligt humör. Efter en stunds funderande bestämde jag mig att ändå införskaffa nya, skulle ju ändå göras. Snabb vallning och upp till Team sportia en kvart före de stängde iförd hela skidstassen med ullsockorna i handen. Butikskillen trodde väl inte att jag var riktigt klok.

Fick med mig dessa hem, ett par Fischer RC5. Oj vilken skillnad! Det var som när jag gick från aluminumracer till fullblodscarbon. Vilken åkkänlsa! Stabilare helt enkelt, jag brukar "kapa" spåret bakom mig, skidorna har inte riktigt gått rakt fram som jag velat. Detta var borta direkt. Dessutom bra mycket stabilare i svängar. Så ett rejält lyft för min teknik, har nog inte åkt så bra som i dag faktiskt, det känns som det har släppt och jag hittat nyckeln. Och spåren då? Jo de som spårar ska ha all eloge de kan få, vilket jobb de har gjort. Konstsnöspåret var fullt åkbart, lite tungt i snöfallet men vad gör det! 14 km av ren glädje i dag, Långpass utförs på nyårsafton i stället.

Häromdagen köpte jag mig en riktigt skidjacka, nog för att höst-cykeljackan har funkat fint så var denna lite bättre. Varm och skön. Nu är det dock sluthandlat i längdväg för ett tag, tills jag hittat mina nya stavar det vill säga.

Jo föressten, Malin tipsade om Runners Worlds nyårslöfte! Jag är på, är ni? (klart ni är!)

Hårda klappar

2011-12-26T09:56:00.001+01:00

Jag fick fina klappar i år, bland annat detta, två hårda klappar som jag kommer att ha mycket nytta av! Hasse köpte även en otroligt fin vit "vanligt" armbandsur till mig som jag kikat på länge. Pannlampan var även lillasyster med på. Nu kommer även jag att kunna se lite bättre i spåret! Onsdagskvällen kommer med all säkerhet att tillbringas i skogen med skidor på!

Stormen Dagmar har tydligen dragit förbi Jämtland med besked. Här i Rättvik smög hon bara över i går kväll. Hemresa får senareläggas eftersom 45:an blev hård drabbat av nedfällda träd.

Mellandagsrea på Team Sportia här i Rättvk, kanske kommer jag över Rättviktröjan som jag letat varenda gång jag varit ned? Eller hittar nåt mer eller mindre nödvändigt i längdväg? Vi får se.

God fortsättning!

Julaftonsträning tillsammans med lillebror!

2011-12-24T14:02:00.001+01:00

Även om det julafton och familjemys så passade jag på att låna lillebrors vallabod i källaren. Bland slalomskidor härjade jag med fästvalla. Min lillebor är nängligen en vass alpin tävlingsåkare! Blåextra väder idag. (det börjar gå överstyr, vädret beskrivs nu mer och mer i vallaburkar). Lovade även att få till lite glid på lillebrors vallningsfria lagg. Funderar om han har missuppfattat det här med skidåkning., att den ska bedrivas på snö och inte grus. Blästrade belag ingen överdrift.

Rätans skidspår skulle få en revansch, har inte varit där sedan högstadietiden och inser nu i efterhand att jag troligtvis aldrig åkte hela spåret utan att gena i skogen för jag kom inte håg många delar av sträckan. Spårat vara det, men isisga och bitvis skitiga spår, jag kunde gott och väl ha haft lite mer fäste men det tar sig och det är en tillfredställelse att själv ha vallat!

Elljusspår är just elljuspår, inget upphetsande, upp och ned i 2.5 km, men sällskapet i dag vägde upp. Lillebror går i storasysters spår och är lika mycket träningsnörd. Sen att vi båda är tävlingsmänniskor och ingen av oss vill vara sämre än den andra var det fullt ös från första skidtaget till det sista. Niclas skrapade i hop 4 km sen var han nöjd, jag 5 km.

Bytte om till Icebugen för två snabba km hem från spåret. Känns i benen att jag springer allt sällan och det tar en stund för benen att förstå att det inte längre är skidpjäxor på fötterna. Med solen i ansiktet kunde jag susa genom byn, tänk så många vändor jag gjorde förr, fram och tillbaka löpandes. Lite nostalgi.

Kort och effektiv träning i dag, inte överdriva en dag som denna som handlar om att få umgås och inte träna skiten ur sig. Träna hinenr jag göra alla andra dagar.

Önskar er alla en riktigt god jul och gott nytt träningsår!

Julledigt

2011-12-23T14:57:00.000+01:00

Nu stämplar jag snart ut, bara 5 minuter till sen får jag göra helg. Julledigt, i hela tre dagar, wihooo. Håller tummarna att mellandagarna inte bjuder på större överaskningar då vi halverad styrka. Hade nämligen tänkt att sluta lite tidigare under veckan för att nöta längdspår, icebugs och simbassäng.

Nu väntar resa ned till Rätan för firande där och sedan vidare med buss till Rättvik på juldagsmorgon. Sakta men säkert lär det gå nedöver för det är blixthalka i vinterlandskapet. Så ta det lungt på vägarna!

Återigen skidlycka!

2011-12-21T22:26:00.002+01:00

Herregud vad vackert det är just nu! Östersund visar upp sig från sin bästa sida, hårda fina spår, snötunga granar och knarrande snö. Lite bitande kyla i kinderna och ett tokbra skidpass i milspåret. Sådana här gånger vill jag inte sluta åka utan fortsätta i all evighet.

Som lite grädde på moset så hade jag prickat in vallningen perfekt i dag! Bergfäste, inga problem att skida upp för sista tunga backen innan konstsnöspåret tar vid. Glidet däremot var inte det bästa, kan inte få allt och en dag som denna gjorde det ingenting.

Titta bara! Så här ska en kväll tillbringas. Soffan, släng dig i väggen.

Bjuder på en mindre smickrande bild, pälskrage på skidjacka är vinterns hit! Hihi, eller så är det bättre att sätta upp manen i en svans.

Mörkermys i milspåret

2011-12-18T21:18:00.000+01:00

Med dagens snöfall och ganska varma temperatur var det allt annat än lättvallat. Men jag har en sambo har koll och tur var väl det. Nu måste jag sluta vara feg och valla ordentligt, inte duttande hit och dit. Båt-doftsvalla i grunden och VR45 funkade skapligt.

Milspåret på ÖSK hade vi tänkt, med pannlampa och i lugnt distanstempo. Så blev det, mysigt måste jag säga. Tyst, mörkt och bara spåret i ljus. Och häftigt är att fartkänslan blir helt annorlunda, det känns som det går undan ordentligt i mörkret, spännande är också att man inte har en aning om vad som dyker upp i spåret, bäckar bland annat.
Tror jag övervinner min mörkerrädsla snart, åtminstonde med sällskap. I dag var det som att åka i bomull, snöigt i spåret och tungåkt, perfekt att nöta diagonaltekniken på. Vi tog ett varv i konstsnöspåret och lade 14 km till samlingen. Gjorde även ett litet studiebesök i vallaboden och bestämde oss för att skippa valla hemma och göra det på plats i stället.

Skön träningskväll, men inte med så mycket ork. I går hade jag ett skitpass rent ut sagt, 4 km löpning med magont. Men det är väl tur att skitpassen avlöses av kanonpass!

Hoppas ni har haft en skön träningsdag!

vallahit!

2011-12-15T21:57:00.003+01:00

Skam den som ger sig! Dessa små stycken var en riktig hit idag när tempen låg runt nollan och gårdagen töade bort. Ett lager universalvalla som luktade sommar och roddbåt och sen 8 tunna lager VR50. Ska väl tilläggas att Hasse tog vallandet efter tre lager när jag inte längre kunde stå rakryggad, vallaställ i bra arbetshöjd så blir min rygg nöjd.

Innan själva vallningen fick jag ta mig an glidytorna som efter den hetsiga vallningen ute i skogen hade satt sina kletiga spår.

Jag tror vi har Östersunds käckaste och juligaste vallalåda, man tager vad man haver så att säga.

Vallningen lyckades, i dag hade jag fäste, ingen ifrysning och skapligt glid. Ganska isiga spår bitvis men ändå bra mycket bättre än jag trodde det skulle vara. Tog ett par varv i konstsnöspåret och en avstickare för att testa "nya" A4-spåret. De har nämligen byggt ett helt nytt bostadsområde över spåret, trodde inte att den nya dragningen skulle vara så bra som den var. Dock lite för lite snö och mycket genomslag men det funkande. Vi tog också två svängar ned på skjutvallen bara för att. Det är lite häftigt att få frottera sig där inne på skidstadion. Som sig bör på en skjutvall skejtade jag iväg och insåg att det nog är min grej det där! Det är nog all långfärdsskridskoåkning som ger sig till känna så nu ska jag hyra mig skejtskidor efter jul.

Riktigt njutningsfullt i dag med andra ord 13.6 km i skönt lungt tempo.

Kalmar IM, ändrade planer.

2011-12-13T23:17:00.001+01:00

Som alla redan vet så fick Kalmar en officel Iron Man igår, vilket är jätteroligt för sporten och för Kalmar triathlon. Men en IM innebär en tredubbel så hög anmälningsavgift och för mig för mycket pengar för en tävling, och sedan tillkommer boende för flera dagar än tidigare beräknat. Jag tycker inte att det i dagsläget är värt det. Därför har jag valt att inte anmäla mig, inte i år. Jag hoppar helt enkelt. Fick tips av Malin om Challenge Copenhagen, i år krockar det med cykelvasan tyvärr.
En Iron Man ska jag göra, det målet finns kvar! Jag kommer också att prova på triathlon under sommaren.
Samtidigt som det är tråkigt så känns beslutet skönt. Starten av träningen har inte varit det bästa, jag är rätt sliten helt enkelt, tiden har inte räckt till, jobbet tar alldeles för mycket energi från mig just nu. Det gäller ju på något vis att få i hop livspusslet utan att rusa rakt i kaklet.

Men utan mål fungerar jag inte, så är det och en plan B har både jag och sällskapet. Jag har tidigare funderat på långloppscupen.
Men jag har tvekat, MTB är för mig att leka i skogen utan krav och tävlingsmomentet. Men efter korta cykelvasan i somras fick jag mersmak, så pass att jag anmälde mig till "riktig" cykelvasan. Och Mörksuggan bestämde vi redan i våras att köra till sommaren, och ska jag ändå köra Mörksuggan kan jag lika gärna köra de andra också!

Så ny planering inför sommaren lyder helt enkelt:

Billingracet 19 maj
Lida Loop 10 juni
Ränneslättsturen ej fastställt ännu
Mörksuggejakten ej fastställt ännu
Engelbrektsturen 29 juli
Finnmarksturen Augusti, ej faställt ännu
Bockstensturen 1 september.

För som jag sagt tidigare, cyklingen ligger mig varmast om hjärtat, det kan jag inte komma i från. Men det betyder inte att jag slutar simträna, det är för roligt för det, inte heller lägger jag löparskorna på hyllan, den träningsformen har jag förälskat mig i!

Vallaflopp 2, stighudar i spikis

2011-12-13T20:05:00.001+01:00

Vallaförsöken fortsätter i floppens tecken. I dag rådde Hasse mig violett extra, men tempen steg mot nollan. Ta med dig en burk rött tyckte han. Jag var supernöjd hemma, hade fixat lite tjockare lager (fel, tunna, men flera ska det vara efter råd) och kände att nu jädrar. Exalterad över att spikbodarna var spårade såg jag framför mig en längre tur i korpfemman med pannlampa.

Jodå, spårat var det, nollgradigt och snöfall. På med pannlampan och i väg, efter 50 meter tar det tvärstopp, skrapa snö. In i skogen i mörkret med hjärtat i halsgropen, jag är nämligen mörkrädd. Men rädslor ska övervinnas och bästa sättet att göra det i samband med något riktigt roligt. 100 meter till, stanna och skrapa snö. Fastna lite i spåret, skrapa snö. Ungefär så såg de kommande 5 km ut. Jag stannade till slut och fick kämpa för att få bort snön under skidorna i ljuset av pannlampan. Ljud från skogen gjorde det hela lite extra spännande. Kladda på lite rött, kan inte bli värre tänkte jag.

Jag tänkte att det kanske skulle vara lite bättre i eljusslingan men när jag fastande så ordentligt med mina stighudar under skidorna gav jag upp. Arg och besviken och dessutom har jag lyckats sträcka min höftböjare. Nu funderar jag starkt på att ge upp detta och köpa ny tejp, det funkade i fjol, åtminstonde skapligt. Mitt spann ska vara utprovat för mig, kan ju inte ha skett så stora förändringar i min vikt att det inte längre är bra?

Sammanfatta dagens träning? Bilden talar för sig själv.

Jag lär mig valla

2011-12-10T21:03:00.001+01:00

Förra året körde jag tejp fram till Öppet spår, då lämande jag in skidorna för vallning och helt plöstligt var känslan att åka skidor en helt annat. Hade ju fäste som verkligen gjorde skäl för namnet.

Provade tappert en gång efter öppet spår att valla själv vilket blev en flopp. Men lära mig måste jag ju. Det är som med cyklen, den mekar jag utan bekymmer, jag har kontroll och kan lätt fixa det som behövs. Likaså med vallningen, kontroll, och det blir mer på riktigt helt enkelt. Rätt tufft också att kunna det.

Så jag lär mig, i dag med helt fel valla, lite för tunna lager men ändå, jag gjorde det ju själv. Och mindre fäste ger mer utrymme för stakträning helt enkelt! Vilket jag fick en stor dos av i dag under de tre varven jag och sällskapet sladdade runt uppe på ÖSK i dag. För spåren var inte de bästa men det gör samtidgit inte så mycket, det var underbart vackert!
Nästa gång ska jag göra rätt!

Träningslördagen sammanfattas med glädje idag, morgonspinning och eftermiddagsskidor. Dessutom lite draghjäp av Malin i spåret.

Löprunda för själens skull

2011-12-09T19:33:00.001+01:00

I bland är det så sant som det sägs att träningen får oss att rensa huvudet på negativa tankar och gör oss lugna. Utan att blir för långrandig så har jag haft en skitdag, ingen lunchrast, ingen mat, jag har varit så arg att jag skakat och säkert toppat blodtrycket så långt upp att det nästan var risk för hjärnblödning. Jag har sagt i från med besked och bestämt mig.

Då tjejvkällen med gumman uteblev till förmån för kompisar och sällskapet är på aw så snörade jag på mig Icebugen, laddade Iphonen med volbeat och lät all ilska rinna av mig. Ingen lång runda, inget krav på fart bara låta benen bana sig fram i djupsnön. Själen mår bättre och jag kan göra helg.

En stor kopp hjorton, åkerbär och lingonte till detta gör lika gott det med.

Skidpremiär!

2011-12-08T19:57:00.001+01:00

Äntligen, äntligen har jag fått göra skidpremiär! Östersund är smärtsamt vackert, vitt överallt och kanonfint spår uppe vid ÖSK. De lyckas verkligen med detta. Det blev visst vinter ändå trots allt.

I dag mycket en kort och lugn runda, tre varv och runt 43 minuter senare mår jag superbra i själen. En wow-upplevse när jag insåg att jag fortfarande kunde åka skidor och dessutom körde om de flesta, lite trångt med ett spår, brukar annars vara två. Men vad gör det på premiärturen? Den är till för att njutas på. Känner att löpningen och senaste årets variation i träningen har gett reslultat. Jag stakar mer än jag diagonalar redan första turen och använder mage och rygg mer än armar. Det gjorde jag defninitvt inte i fjol. Känner att både snabbhet och styrka finns i kroppen så det ser bra ut. Jag SKA nå mitt tidsmål på Öppet spår i år. Så är det bara! Med tanke på hur mycket annat jag pysslade med under loppet förra året har jag massor av tid att kapa.

Känner mig lite skakis nu, förkylningen har inte riktigt släppt ännu. Kände under andra varvet att det gjorde lite ont i bröstet och hade lite svårt att få luft. Valde därför att kliva av efter tre varv, bara idiotiskt att fortsätta och riskera ännu mer sjukdagar. Senaste 8 dagarna har helt enkelt tagit hårt på min kropp.
I bland känner jag mig förnuftig, klappa mig själv på axeln, bra! I morrn väntar tjejkväll med gumman, vi ska simma, äta hemgjord pizza i soffan och kika på film! Inte helt fel.

Avslutar med ännu en mörk och taskig bild, här vår termos, i dag röd.

Hellas Off Road och cykelvasa för ungdomar

2011-12-05T16:22:00.001+01:00

Överkomsumnerar alvedon och fischermans friends, funderar på att spola näsan med högtryck och bada i isvatten. Åkte in på jobbet i dag för att göra faktureringen med en av mina utförare, lämna en pärm som skulle till nämnden i morgon, sen gjorde jag rerträtt och for hem.
Det ger sig ju inte, blir bara sämre för varje dag och ju fler dagar som går dessto mer rastlös blir jag. Känns överjävligt när jag måste lämna bort mina pass som är fullbokade, när snön äntligen landat och ligger kvar, skidorna är klara för att bara åkas på och spåren fina. Det är lätt att deppa i hop.

Då är det tur att Happy finns! Att man kan kika på helt underbara filmer och längta till sommmaren.
Titta bara på den här!

Hellas Off Road :: videoklipp :: happymtb.org

Sen blir jag också glad över att cykelvasan satsar extra på ungdomarna till sommaren och lanserar en ungdomstävling! 30 km där tröskeln inte sätts så högt utan alla mellan 11-16 år kan vara med och tävla. Inte helt fel att sedan skicka ut resten av deltagarna bakom, där mamma och pappa kan cykla efter. Jättebra initativ! Undrar om jag får Cissi att nappa på detta?

Vasaloppet | Senaste nytt | vasaloppet.se

Skidskyttespäckad helg!

2011-12-04T17:14:00.001+01:00

Vi har tillbringat helgen uppe vid skidskyttestadion och hejat fram våra svenska stjärnor, i gott sällskap med ryssar, norrmän, tyskar, en hel del jämtar och en och annan japan.

Gårdagen bjöd på damernas sprint i ett blåsigt och småkallt Östersund. Jag trotsade min förkylning och lyckades hålla mig på benen nästa hela tävlingen innan jag gick hem och somnade i soffan.

Ryska twitter! Ett helt gäng med ryska fans stod framför oss och hejade utav bara tusan! Det är häftigt att få uppleva stämningen på plats även om jag tycker man har mer koll på läget genom tevesoffan. Helgens otufit fick dessa käcka ryska damer stå för! Grönt och gult, helst i en storlek för liten är det som gäller i östra delen av världen.

En liten festlig grej var Helena och Björns fanclub som gjort egna flaggor men missat att de inte fick ha en större känd byggfirmas namn med. För att sändningen skulle få gå ut live var de tvugna att klippa lite i flaggorna för att inte strida mot reklamregler.

Två glada svärföräldrar som tagit bussen upp från Rättvik för att få uppleva skyttet på plats! Det är riktiga supporters det!

Lika nöjt sällskap som fått en liten dröm uppfyllt i och med helgens sportevenmang.

I dag avslutades helgen med herrarnas och damernas jaktstarter. Lite bättre väder och medhavt fika gjorde dagen lite bättre. Och spännande var det att få följa Carl-Johan Bergmans rysare till lopp! Bra mycket mer spännande på plats, det går ju inte att smita ut i köket när det blir som mest nervkittlande! Jag orkade inte med damernas jaktstart på plats, i stället gick jag hem och intog soffläge. Nu hoppas jag att jag är frisk till veckan för vi har fått ett rejält lager med snö under helgen!

5:e sjukdan

2011-12-02T07:54:00.001+01:00

Hur undviker man förkylningar? I bland är det omöjligt om man inte stänger in sig, inte träffar en enda människa, absolut inte kramar om dottern, missbrukar enchinagard eller dricker handsprit. Nu känner jag mig en aningen hängig, så där halvt uppe.

Bild från http://www.telegraph.co.uk/earth/wildlife/4538969/Plight-of-polar-bears-captured-in-arctic-images.html

Redan i lördags hade jag känningar i halsen men oklokt fortsatte jag i samma ivriga fart att träna på. Lika vansinnigt så här i efterhand som alla andra gånger. Efter 90 minuterspinnningen i måndags hade jag piskat omkring bacillerna i kroppen ordentligt. Dumt jag vet, och inte gör saken bättre att man trillar över sådana här inlägg på Marathonbloggen och känner sig ännu mer oförsiktig.
Nu har jag gått i genom alla stadier, från huvudvärk, feber, halsont och nu snuva. Borde väl rimligtvis börja gå över. Min kropp gillar inte att ta det lugnt, det är jobbigt. Men jag har inte legat hemma på soffan utan martyrlikt tagit mig igenom ännu en arbetsvecka.

Helgen blir lugn den med, skidskytte med svärföräldrarna och god mat.

Sen skulle jag vilja ta en sväng på biblioteket och låna denna bok som Marathonbloggen tipsar om (om den nu överhuvudtaget finns för utlåning). Löpträning mitt i livet, låter bra även om jag ännu inte befinner mig mitt livet.

Ur led är vädret

2011-11-30T08:37:00.001+01:00

30 november, hällregn som byttes ut mot snöblandat och på toppen av det ett hejdundrande åskväder. Får inte bli förvånad, snart slår väl björkarna ut och vinter byts ut mot evig sommar, bra för cykelbenen men sämre för skidbenen.

Önskepass och skidlängtan

2011-11-28T21:08:00.001+01:00

För det första har jag återigen fått tillbringa tid på instruktörscyklen med min grymma kollega Anna. Hon är bara bäst, helt makalös och jag kör skiten ur mig varje gång. Inte så många som lyckas med det. Vi bjöd på sista delen av önskepass-serien, lite mindre hårdrock denna gång och fångad av en stormvind bjöd på tjut från mellersta raden. Deltagarna tyckte om det vi gjorde och öste lite beröm över oss. Sånt stärker självförtroendet.
Ni skulle bara få uppleva känslan att blicka ut över salen och se 18 cyklister (ja jag kallar dem för det) fokuserade och blöta av svett kämpa som om det vore för livet. Det är mäktigt att se hur vissa går inför uppgiften, hur de sliter och samtidigt ler. Det är det som gör att man gång på gång går dit och kör sina pass, för även om jag i bland är trött och less får jag så mycket energi tillbaka att det nästan inte får plats! Ni är underbara ni som kommer gång efter gång!

Från storhogna i vintras, helt makalösa spår! V4 är det dags igen, denna gång en hel vecka.

Från inneträning till uteträning längtar jag efter att få åka skidor. Att få läsa om Malins underbara turer gör att jag småstudsar av iver. Tålamod...jag har precis lämnat in skidorna på Intersport för lite omvårdnad och de är klara till fredag. Och tidigast på måndag efter spiningen eller tisdag för jag göra säsongspremiär. För till helgen är det skidskytte och då bör jag inte häcka i spåren inte. Men sen så! Känner att jag är stark i år. Löpningen tror jag har gjort gott.

Det är bara så svårt att kombinera allt det där roliga jag pysslar med, svårigheten ligger att i tiden inte räcker till helt enkelt, jag kan inte träna jämt även om jag vill. Hur lyckas ni få i hop alla intressen?

Adventslöpning i snö.

2011-11-27T14:07:00.001+01:00

I går bad jag om halka och kanske lite snö, och precis det sista fick jag i massor. Äntligen har Jämtland blivit vitt och mycket har det kommit. Jag blir som ett barn på julafton när första snön kommer, om jag inte vore så "vuxen" hade jag med lätthet kunnat slängt mig ned här ute på gården och gjort snöänglar!

I stället för snöänglar passade jag på att provspringa mina nya skor. Adventslöpning innan pepparkaksbak och glögg. En lugn tur med lite av allt, asfalt, grusväg, rötter och skogsstig. Lyckades till och med trampa rakt ned i ett lerhål.

Vackert så det förslår även om solen inte orkat visa sig i dag. Men vad gör det när snöflingorna är stora som lovvikavantar?

Intrycket av skorna efter 7.5 km att de sitter fantastiskt skönt på fötterna, ingen risk för att halka omkring, greppet är grymt. Det finns en extra dubb mitt under skon som ska greppa extra bra över rötter. Dock känns steget lite ovant, jag hamnar inte så långt fram som i mina Karu, får tänka lite mer på att inte sätta i hälen. Men det är en vanesak. Kanske inga skor man nöter asfalt i, men å andra sidan är det inte där jag ska ha mina isinsekter.
Ett stort plus är körsbärsfägen, den piggar upp.

Ser framemot alla härliga mil i dessa skor i vinter och för att inte tala om vår och sommarens terrängturer. Väl värda sina pengar!

Bloglovin

2011-11-27T10:56:00.001+01:00

Om ni vill har ni möjlighet att följa mig via Bloglovin! Ikonen finns även i vänsterspalten.

Follow my blog with Bloglovin

Icebug och tokbra simpass i dag!

2011-11-26T18:43:00.001+01:00

Dagens uppdrag, att hitta ett par vinterpjuck att nöta mil i. Vad passar bättre än Gå och Löpkliniken och dessutom har 10% rabatt? Fick prova två modeller av Icebug och istället för att springa på löpband skickade expediten ut mig på torget. Så iklädd parkas, tights och två olika modeller av skor löpte jag över stortorget, helgens fåne.

De här läckerheterna fick följa med hem. Tjejen som hjälpte mig springer själv i dessa och enligt henne funkar de lika bra på is som i skogen. Det tvivlar jag inte en sekund på. De sitter som gjutna på mina fötter. Nu är springsuget stort, första testet blir i morgon och nu vill jag ha extrem halka helst. Eller varför inte lite snö?

En annan lite festlig sak detta. Som Hasse uttryckte det på fejjan "På bolaget i Östersund; öststaterna köper sportdryck" Skidskytte i helgen nämligen.

Morgonens spinningpass var återigen fullbokat till bristningsgränsen, extra cykeln var även den upptagen. Det gillar jag! Hade tokpeppade deltagare och jag bjöd på lite extra tryck i form av både Muse och AC/DC. De var mer än nöjda!

Och inte att förglömma fick jag till ett tokbra simpass i dag. Lite folk och egen bana att nöta i. Inköpet av dolme visade sig vara mer än lyckat. Inser också att jag "ligger" fel i vattnet och med lite extra flytkraft är min teknik inte så illa som jag tror. Det är bra att komma på bristerna man gör, det i sin tur visar ju vart jag bör lägga lite extra träning på. Så mer armteknik med dolme och mer bensparkar så ska jag nog komma framåt jag med till slut.
Ännu en festlig sak var att en herre i övre medelåldern frågade om jag var tävlingsimmare?!, nu syftade han dock på alla mina prylar. Han berättade stolt att han "minsann lärde sig att simma i Umeälven tidigt 60 tal, då var det kallt och bara bröstsim som gällde". Jorå så var det nog.

Men hörrni, trevlig helg!

Dom bästa skorna?

2011-11-25T08:19:00.001+01:00

Jag köpte nya löparskor i våras, fick bra hjälp på Gå och Löpkliniken här i stan. Har tidigare löpt i Mizunoskor och tänkte köpa samma modell igen. De hade inte fått in märket just då och det var väl tur det!
I stället fick jag prova Karthu, med en viss skepsis eftersom de var helt neutrala. Jag har en tendens att springa lite mer på utsidan av foten och har därför haft skor med bra stöd för detta. Dessutom var de gamla stadiga och "tunga".

Efter provlöpning på bandet ville jag inte ta av mig skorna så bra satt dom. De fick följa med hem. Tunna, lätta och snygga i skön retrodesign. Många härliga mil tillsammans väntade.

Och det har det blivit, mitt steg, även om allt nu inte beror på skorna har blivit lättare, jag springer inte lika mycket på hälen som förut. Tunna och smidiga. Tittar jag på sulan slitning är ser det ut som jag lyckats springa med ett neutralt steg, inte den gamla vanliga slitningen på utsidan av skon. En stor överaskning!

Även om jag är mer än nöjd med skorna finns det några mindre bra detaljer.

Skorna är ruskigt snygga, dock bara i början, började se slitna ut efter 10-12 mil. Svåra att rengöra. Färgen även om det är en petitess är inte det lättaste att matcha till övrig löparutstyrsel. Fast det sista är väl mer fåfänga än funktion.
Sitter bra på fötterna men det finns två sömmar, troligtvis där "fartränderna" går som skaver vilket resluterat i blåsor på sidan av foten.
Lite bökig snörning innan man får till det. Tillverkaren säger att snöriningen ska ge bättre hälgrepp, det tvivlar jag på. Det är för lätt att knyta skon för dåligt så att säga.
Som första punken, de slits snabbt, känns "ursprugna", beror nog på att de är tunnare.
Allt annat än bra grepp, å andra sidan kan jag inte förvänta mig det av ett par "rena" asfaltsskor.

Till nästa vår blir det ett par Karu igen! Har sett dem i en skön röd-lila färg som nog blir ännu mer svårmatchad. Dom bästa skorna? Ja jag tycker det, i allfall för mig och för denna säsong. I helgen väntar inköp av vinter/terrängskor.

Det kom ett paket...

2011-11-22T18:51:00.001+01:00

Ja då, beställt från Simbutiken i söndagskväll. Dolme, flytplatta, simfötter och paddlar. Till det fick man en liten behändig nätpåse. Jag tror detta blir riktigt bra, griper liksom efter alla halmstrån jag kan hitta i jakten på att lära mig simma. Just dolmen ser jag framemot, nu kan jag fokusera på mina armtag för att sen koppla i hop det. Simfötter är rätt käckt. Nu är jag simsugen så det skriker om det. Men det är vilodag i dag, kroppen bad mig att ta det lungt under dan, börjar man få svimningskänslor i sittande läge är det läge att stressa av lite. Nu handlar det väl mest om att jobbet stjäl enorma mängder energi på många olika sätt. Och så har jag slarvat med mina vilodagar.

Men på tosdagmorgon, med viss reservation att inte vakna av klockan, ska jag infinna mig på badet vid 6 för att hinna klämma av 45 minuter innan jobbet. Fredag blir vilodag då det vankas personalfest i Dvärsätt.

Söndagsslö

2011-11-20T15:53:00.001+01:00

Vi hade en underbar gårdagskväll med vänner och god mat. Vi lyckades sno i hop en trerätters som blev bra. Jag var lite vågad och slängde i hop en chokladsemifreddo som blev något utöver det vanliga.

Vi hann även innan jogga lugnt och sansat uppe i Spikbodarna innan middagen.. Min kropp var inte så pigg som jag hoppats på, 4,4 km fick räcka. Spikbodana är fint, men helst vill jag tillbringa kvällar där i elljus på skidor, men vart tusan är snön?

I dag söndagsslö framför vinterstudion med mycket frukost. Sen släpade jag med mig Hasse till badhuset för lite simträning igen. Han valde bubbelpoolen medan jag nötte fram och tillbaka i över en timme. Fick ett bra tips i förra inläggets kommentarer om att tänka bort benen lite, de hänger ju med ändå, vilket de gjorde i dag! Nu är det armarna kvar då, jag får liksom inte till det, ännu. Hasse tycker att jag böjer för lite utan mer slänger ned platt i vattnet. Inte särskilt effektivt.

Nu ännu mer slö, handboll på teven, en stor kopp te. Skönt avslut på helgen. Summerar veckan med 4 spinningspass, 2 simpass och ett löppass. Klart godkänt.

Ett bloggtips så här i skidtider Vinterstudions blogg ! Nördigt jag vet men kul!

Fredag lika med simdag.

2011-11-18T20:51:00.001+01:00

VI har en ny vana, att avsluta arbetsveckan med simpass på Storsjöbadet och sen bubbla. Förra veckan blev en flopp, tyckte att jag fått in någon form av teknik veckan innan, men inget stämde.

Tänkte att det kankse skulle gå lite bättre i dag, hade även kikat lite på Linas simvideo. Hon har fin teknik, titta bara på vilka bensparkar hon gör! Hur som helst så blev jag riktigt pepp och tänkte se om jag kunde få till nåt liknande. Alltid bra att ha en positiv tanke även om reslutatet inte riktigt stämde överens.

Jag blir fruktansvärt frustrerad när jag inte fixar mer än 2-3 längder utan att vila. När jag väl får in andningen och rytmen hänger inte benen med. Att nöta längd efter längd bensparkar med platta går bra. Men koordintaionsförmågan brister. 2-3 längder är en droppe i havet när jag i augusti ska fixa 3.8 km utan att sjunka. Bröstsimma en IM? Nej.

Men jag fick en hel del bra tips av en spinningdeltagare som visade sig vara en gammal tävlingsimmare! Hon var där med jobbet och hade inte så mycket tid för att riktigt se över min teknik men jag fick gärna be om hjälp framöver! Det som jag tog med var framförallt att tänka paddel när det gäller mina händer, även i brötsimmet och att försöka få upp benen i sparkarna för att ligga bättre i vattnet.
Problemet är att jag säkerligen nöter in helt fel teknik och får ännu svårare att hitta rätt. Men jag får inte ge upp, inte än, jobba Helena.

In action i Rättvik för ett par helger sedan, en pass där allt stämde.

Summan är att jag har mycket lång väg till Kalmar, väldigt lång.

Vilodag?

2011-11-17T19:20:00.001+01:00

Torsdagar är vilodagar enligt schemat, jag hade verkligen längtat efter att få ligga raklång i soffan och inte röra mig en mm i onödan. Veckan första tre dagar har ju bara bestått av spinning och missat styrkepass. Men när en kollega inte kunde ta sitt pass ställde jag upp. Att det var Annas pass gjorde det lite extra roligt, fullsatt till bristningsgränsen och med deltagare som gillar tung musik. Kände att mitt pass behövde lite förändring.

Rutinerad som man börjar bli var det bara att hasta hem och bränna en ny skiva med 3 sköna tunga rocklåtar blandat med mina gamla låtar och bara ösa. Allt innan 17.00. Deltagare nöjda- jag nöjd. Så vilodagen idag blev lite mer än att inte röra sig en mm.

Tänkvärt

2011-11-17T07:47:00.001+01:00

Min sambo knapprade på tagenterna länge i går, jag somnade. Han åstakom ett väldigt tänkvärt inlägg om att ha ett val och bestämma sig. Läs detta.

önskepasset-tog nästan i hjäl deltagarna

2011-11-14T21:35:00.001+01:00

90 minuter ren svett, endorfiner och supertaggade deltagare. Kan man få en bättre avslut en måndag? Nej faktiskt inte. Anna, min hårdrockskollega på Fristilen och jag har under hösten låtit deltagarna få lämna önskelåtar i en låda. Vi har sen dragit låtarna, en efter en och satt i hop ett pass av det. Ni kan ju tänka er vilken blandning. Och vilken utmaning att få låtar jag inte ens haft en tanke på att spinna till.

I kväll var det dags att låta deltagarna ta del av resultatet. Vi hade i vanlig ordning försäkrat dem om att passet inte alls skulle vara lika intensivt och jobbigt som våra vanliga 55 min. Vi båda är nämligen rätt förtjusta i att köra skiten ur oss. Hur det gick? Blev lika jobbigt, i 90 minuter. Vi höll nästan på att ta i hjäl dem, nej inte riktigt men åka av blev det. Men det är ändå så härligt att se att de kämpar ändå in i slutet på trots sjukt jobbiga backar och raksträckor innan. Jag satte Thunderstuck som jag knappt ens satt koegrafi till. Den blev så bra att armhåren reste sig. Herregud vilket bra pass vi fick till!

Om två veckor är det dags igen, del två, de låtar som inte fick plats denna gång. Pulskurvan min säger en hel del om passets intensitet. Magen säger också att medicinbollar inte är att leka med.

Söndagsstyrka

2011-11-13T17:55:00.001+01:00

Jag gjorde en chansning i dag och tänkte springa en sväng, kom 1km sedan fick jag ont. Väntat, bara att gå hem och tänka om. Positivt är i allafall att jag inte deppar i hop utan tar det för vad det är. Två dagar löpning på varandra kommer inte att fungera på ett bra tag, det är bara att inse att det handlar om tålamod och försiktigt komma i gång.

I stället drog jag med sällskapet till Fristilen för att flytta lite på tunga vikter. Såg klippet från Vinterstudion i dag där Kalla visade upp sjuk styrka och helt fantastisk kropp och kände mig lite inspirerad.
Medan sällskapet attackerade marklyften slet jag med kettlebellen, rack och sidoböj, lite lättare vikter än sist men fler repetioner. Några benböj med upp på tå med tom stång för att få upp pulsen. Jag vågar inte lägga på några vikter än, vilket Stina, chefen också avrådde mig att göra. Ryggen har ju under förvånasvärt lång tid varit kompis med mig.

Avslutningvis lekte vi lite med boll i dag. Medicinbollar är inte vad medicinbollar var när det begav sig på skolgympan. Borta är de tråkiga bruna bollarna! Se så söta! Med handtag och allt, dock fortfarande lika tunga. Sällskapet har en favoritövning, eller snarare två. En ligger på golvet medan den andra kastar bollen och den liggande tar i mot för att sedan kasta tillbaka. Kan meddela att det var det jobbigaste jag gjort på mycket länge. Andra mysiga övningen, lika grisig, medan den ena gör plankan sitter den andra med benen i vädret och kör bollen från ena sidan till den andra. Vi kommer att vara trimmade till tusen framåt sommaren om vi lyckas hålla i detta!

Så nu är jag så där härligt slut och kan summera en bra träningsvecka!

Terränglöpning på Andersön

2011-11-12T17:02:00.001+01:00

Vi har gott om pärlor bara en liten bit utanför stan. Andersön är en som man besöker allt för sällan. I dag for vi dit för att få leka av oss bland rötter, frostiga stigar och vacker natur. Mina ben var pigga och alerta, de rullade bara på, den känslan är underbar, när allt liksom funkar och det bara är att hänga med utan större ansträngning.
Första 2 km springer man på mjuk singeltrack innan man når ut till en större vändplan. Efter en km efter skogsbilväg når man rötterna. Då handlar det inte längre om att hålla tempo utan hålla tungan rätt i mun och sätta fötterna rätt. Jag älskar den typen av löpning, jag känner inte hur jobbigt det egentligen är, bara fokuserad på att hålla mig på benen och komma över hinderna. Bitvis stiger det så pass att det faktiskt inte går att springa för att sen slutta ned brant och övergå till små snuttar underbar singeltrack igen.

Efter runt en halvmil när man återigen en större parkering och 600 m mindre rolig grusväg tar vid innan man åter är framme vid de där 2 km singeltrack innan man når bilen. Jag tryckte på lite på slutet för att känna lite fart och den finns där. Knät kändes jag knappt i dag vilket känns bra. Det går åt rätt håll.

Dagarna är korta nu, stannade nästan vid bilen och tog ett kort på en vacker solnedgång bort mot isön. I bland är det smärtsamt vackert i Jämtland. Bara nu snön vill behaga att komma så!

Grafik över dagens rutt. Garmin har skickat ut mig i vattnet och höjdmätningen behöver vi inte ens kommentera, det fungerar ju inte direkt.

bästa Outside

2011-11-10T22:09:00.001+01:00

Det finns en tidning som jag verkligen längtar efter ska dimpa ned i brevlådan och det är Outside. Massor av intressant och lång läsning. Perfekt i sängen och på dass. Allt roligt samlat i en tidning som räcker länge. (Börjar låta som tofféreklam).
Vad som verkligen skiljer sig från andra tidningar jag bläddrar i är just att reportagen är långa och inte bara skrapar på ytan och jag fastnar i sånt som jag inte trodde jag skulle läsa Förra numret handlade bland annat om illegal tigerjakt långt bort i Indien, något nummer ännu tidigare sträckläste jag om en kille som paddlade lika långt bort i världen och slutade som krokdilmat. Nåväl tidningen ligger mig varmt om hjärtat.

Så nu ska jag ta med mig Björn Ferry till sängen och sluka lite bra vallatips och skidtester!

Jo så bör väl nämnas att jag knappt kunnat gå i dag, benen värker, mina stackars muskler är inte vana att arbeta som de gjorde i går. Sen att jag dessutom plågade dem med ett spinningpass i går för full sal gjorde väl inte saken bättre. Men det går över, i morrn väntar fredagssimning och jag längtar.

Lunchstyrka

2011-11-09T13:25:00.003+01:00

Det är lite pinsamt att erkänna att jag trots instruktör och har Fristilen som min arbetsgivare har jag inte besökt Fristilens gym i Krokom. Så på tiden med andra ord.
På grund av nedmonterande av säng och upp med ny säng till gumman i går valde jag att hoppa löpningen. Spinningen dagen innan hade också tagit ur musten ur kroppen totalt så vila och fix av rum kändes som prio ett.

Därför blev det styrka på lunchen i dag i stället. Jag har dragit mig länge för att köra i gång, varför vet jag egentligen inte för det är roligt när jag väl kommer dit. I dag ett expresspass.

Värmde upp med 5 minuter på löpbandet, lagom tid att springa på det. Kommer nog aldrig att gilla löpband.

Sen till gymdelen, Kettlebell, svingar och sidoböj i dubbelset. 14 kg i dag. Långt långt från det jag tidigare tränat kettlebell med när det begav sig. Nåväl, jag måste ju börja någonstans.

Lite foto i pausen, inser att kroppen inte direkt är som den var förut, både i fasthet och styrka.
Sen på med utfall med stång, benböj och frivändningar med stång. Ännu så länge utan vikt för att vänja ryggen. Avslutade med planka och situps och en plankövning där man ligger på rygg och lyfter upp höften med foten på ena benet, skall vara bra för att stärka just höften och för att förebygga knäont. Japp så ett snabbt effektivt pass med svett så det räckte. Nöjd är jag!

Lika nöjd att jag masade mig till gymmet för här var det otroligt fint och fräscht precis som Fristilen är även inne i Östersund. Ännu en gång är det en förmån att få vara en del av Fristilen!

Nästa gång medtager jag ett hänglås, bortskämd med att det inte behövs annars. Smidigt att hänga upp det och inte behöva dra det fram och tillbaka i väskan.

Nu laddar jag om för ett spinningpass i kväll, 11 stycken bokade!

veckans träning

2011-11-07T11:12:00.002+01:00

Hur det gick? Platt fall i sjuksängen, både för mig och sällskapet. Så kan det gå.
Men nöjd är jag ändå över helgens träning, löpning och simnning. Bättre än inget alls.
Total träningstid v.44
110 minuter och 8,35 km. Två pass.

Nu tar jag nya tag och ser framåt i stället. Känner mig superpigg och pepp inför veckan som kommer.
Planering v45
Måndag -55 spinning (mitt egna pass)
Tisdag -löpning och bålstyrka
Onsdag -55 spinning (mitt egna pass)
Torsdag. Vilodag
Fredag - Simning
Lördag -löpning distans eller så länge som knät vill vara med helt enkelt.
Söndag - styrka, vid oerhört fint väder kan cuben komma att luftas.

Än så länge inga mastodontveckor, smyger sakta i gång träningen. Jag hinner.

7.6 km lek i Jarsspåret

2011-11-05T15:53:00.000+01:00

Alla helgonadag och en sådan tillbringar man ju gärna med löparpjucken på och på fina mjuka stigar. Jag pratade ju om revanch på Jarlsspåret och det fick jag i dag. Väl taggade i början, hade väl mest energi just här. För jag skulle ljuga om jag sa att kroppen var på topp efter en veckas sjukdom. Men det måste inte alltid gå i hisnande fart, att lufsa fram i lugn takt är njutningsfullt

Spåren här i Rättvik är underbara, naturen likaså. I dag tog vi 9km-en, sist vi var här var det vinter och helt magiskt, en av de bästa skidturerna faktiskt. I dag med all säkerhet den sista löparrunda här nere för denna gång. Nästa gång åker vi förhoppningsvis skidor.

Det andas vasaloppsland vart man än tittar, tallmo efter tallmo, mossigt och mysigt. Härligt kuperat också, upp och ned hela tiden, kanske att vara lite för våghalsig med tanke på mitt knä. Det gick smärtfritt fram till 5 km sen började det göra sig påmint. Det gör ont framförallt när det går utför. Därför gick vi nedför sista delen av turen. I förebyggande syfte, ingen mening att tjura på och vara dum. Det får ta den tid det där, huvudsaken är att jag kan springa! Fick inte heller knäbandet att sitta så bra under kompressionstightsen, vilket säkert bidrog till att det inte kändes lika bra som för en vecka sedan.

När man lufsar har man också tid att leka lite, ta kisspaus, fota lite och inte vara så allvarliga. Denna backe får man upp hiskelig fart vintertid, bara att stå på och hålla tungan rätt i mun med andra ord!
Lite festligt var att vi sprang förbi en jägare sittandes i löparspåret, när vi susade förbi varnade han de andra i komradion.

Trötta och nöjda slängde vi oss i duschen och tog med svärföräldrarna till favvofiket här, Fricks. Gott äppelknyte och en tekaka slank ned i ett nafs.

Avslutade sedan med att gå förbi kyrkogården, tända några ljus och sen gå golfbanesvängen.

Vad har ni tränat i dag?

Träningssug i stora mått

2011-11-04T08:52:00.004+01:00

Nu när kroppen börjar återhämta sig och kännas piggare kommer träningssuget som ett brev på posten. Fortfarande lite matt i pälsen men frisk. En vecka borta från jobbet lär ju innebära en hel del jobb att ta igen nästa vecka. Men det är då det.

Nu har jag trevlig morgonläsning med nya numret av Runners World, en stor kopp kaffe och nyhetsmorgon i bakgrunden. Många bra reportage i detta nummer, jag suger i mig all kunskap jag kan få.

Väntar även in dottern som kommer om en timme. Vi ska ned till Rättvik i helgen och hon tar en extra helg hos mig. Få umgås och äta gott. Jag ska även ta revanch på den misslyckade löpningen senast vi var där. Bad står även på schemat. En trevlig helg väntar med andra ord.

Runner´s World, tritahtlon

2011-11-03T07:53:00.000+01:00

Men titta här då! Runner´s World inriktad på tritahlon. Vid första anblicken verkar det vara en intressant och lärorik sida. Finns massor av nyttigt för mig som triattlon-blåbär. Fastnade just nu på hur man blir en bättre simmare.

Så har ni lite tid över gå och in kika vetja!

Tid för wordfued

2011-11-02T19:15:00.001+01:00

Här talar vi om pisk på hög nivå. Sällskapet persade. Man har mycket tid att spela wordfued, majjong, antrim och hundra andra skitspel till ajjfånen när man ligger strandad.

Bloggen fick sig ett ansiktslyft också. Annars så har jag grämt mig lite över att första träningsveckan efter programmet ser ut att bli en flopp, zappat lite bland alla våra nya kanaler på tv:n. Sovit och läst. Stimulerande, inte värst. Men som sällskapet sa i måndags, bättre att ha sjukdagarna så långt bort från tävling som möjligt. Jovars...

Föressten, konstsnöspåret har öppnat! Frågan är bara om snön lyckas ligga kvar med tanke på att det är rena sommarvärmen ute?

Vilken start sen då....

2011-10-31T14:26:00.001+01:00

Både Hasse och Cissi har legat för ankare i sängen i helgen. Hej vinterkräkan eller nåt i den stilen.

Jag fick göra reträtt från jobbet vid tio idag efter akut illamående inne hos chefen. Nu ligger jag för ankare. Jobbigt när kalendern är fullbokad. Jobbigast är nog ändå det dåliga samvetet över att önkepasset jag och kollegan skulle köra i kväll blir inställt. Det var ju fullbokat och allt.

Och vilken start på träningsveckan. Jajamensan...rensa sen köra.

Startskottet!

2011-10-30T15:18:00.000+01:00

Äntligen kommer vecka 44. början på den långa och spännande resa jag har framför mig till Kalmar och järnmannen. Ännu är det ju osäkert hurvida tävlingen blir en officiell Iron Man så anmäld är jag dock inte ännu.

Oktober har varit lugn och sansad, kanske lite mer träning än vad jag tänkte först och inte har jag gått på de där andra passen jag tänkt. Men vilat har jag gjort, ätit och mått gott, vilket jag iof gör vanligtvis.

Det pirrar lite i magen inför vad som komma skall. Ett nytt träningsupplägg med inspiration från Colting har jag snickrat i hop för att passa livet i övrigt. Varannan vecka kan jag naturligt träna lite mer och framförallt på kvällstid, det är en fördel. Veckorna med Cissi får träningen vara lite lugnare och bedrivas lunchtid. Sen om det funkar i praktiken återstår att se.

Löpningen är det stora frågetecknet just nu, håller knät? Jag ska ju även åka öppet spår så skidorna får bli ett subsutit om det krisar sig ordentligt.

Som ett skönt avslut på helgen snörade jag på mig apelsindojjorna och sprang mot Frösön. Tanken var en hel mil men vid coop kändes knät inte hundra så jag valde att springa hem. 8km i fint tempo som inte kändes speciellt jobbigt, ingen smärta nu. Så små steg så går det bra!

Tänker lägga upp vecka för vecka, för att jag inte ska maska ur helt enkelt, sen stämmer jag av på söndagen.

Upplägg v.44
Måndag- Spinning 90 min, mitt egna pass.
Tisdag- Spining 55 min, Hasses pass, alternativt löpning.
Onsdag- Styrketräning på lunchen 20 min samt spinning 55 min mitt egna pass.
Torsdag- Löpning 30 minuter, 5 km beroende på knät.
Fredag - Vila
Lördag - Löpning 7 km i Rättvik.
Söndag- Vila

Ja då kör jag mot Kalmar 2012! Hänger ni med?

Polly rocks

2011-10-26T13:02:00.001+02:00

Det här är inte bra för en godisråtta som mig och dessutom deppar för mindre. Men attans så goda, själva påsen gör sig snygg på skrivbordet också.

Nåväl...ingen fara att den blir gammal.

Simträning i går, 20 minuter sen gav jag upp. För mycket folk i motionsbassängen, gick inte att simma. En för seriös kille i snabbanan som jag inte vågade störa genom att simma där. Provar på fredag i stället det ska va lite mindre folk då.

I kväll bär det av till spinningsalen, 55 svettiga minuter tänkte jag bjuda på!

JA! Jag sprang i dag.

2011-10-23T18:28:00.002+02:00

Tack vare detta lilla knäskydd har jag kunnat springa hela 4.3 km. Inte mycket egentligen men med tanke på smärtan jag haft sista gångerna och inte kommit längre än två-tre km är dagens löprunda lång. Jag har vilat från löpningen i två veckor, ätit voltaren och stretchat mer än vanligt. Det har gett resultat. Nu blir det babystep framåt så ska jag nog så småningom vara på banan igen. Dagens tur kändes toklugn i kroppen, som att hasa sig fram, ändå stannade km-tiden på 5.56 så farten finns i kroppen.

Helgen har annars varit en av de bättre på mycket länge! Sovmorgon i går med nybakade surdegsfrallor med tranbär och solrosfrön. En cachingrunda på Andersön med kaffe och mackor. Soffhäng med en öl och sen tre rätters på Dalhwinnes.

Gjorde även en minikrogrunda, här på Bishops arms sen en sväng ned på Brunkullan. Jag behöver inte mycket förens jag blir trött och får hemlängtan, så strax efter 11 var vi hemma.

Bakat en sats med solros och russinbröd och varit till syrran och grattis Jennifer som fyllde ett år idag!

Nu har jag förhoppningsvis tankat lite enerig för veckan som kommer. För snart, snart är det helg igen och jag slipper vara på jobbet.

surdeg

2011-10-20T21:09:00.004+02:00

Nu när helgerna inte är fullbokade av diverse lopp och utflykter och kvällarna är för mörka för uteträning är det perfekt att börja baka igen!

Sedan jag påbörjade min surdegsbakarkarriär förra hösten har jag svårt att äta fabriksbakat bröd. De gånger mjukt bröd har köpts hem är lätträknade. På sin höjd kommer tunnbröd in, annars har vi knaprat hårdbröd hela sommaren, bortsett från bröden på jobbet som i stort sett bara innehåller luft.

I måndags satte jag en surdeg och hej vad den tog sig! Hade inte så stora förhoppningar då mjölet inte var nyinköpt och pinfärskt. Jag har, peppar peppar aldrig misslycktas att sätta en surdegsgrund.

Så nu bubblar nya famlijemedlem "råger" fint och ska få sig en sista övernattning i överskåpet innan han förpassas till kylskåpet i morgonbitti i väntan på bakning. Passade även på att göra två, man spiller ju ändå ut ca 50 gram varje gång man fyller på.

Så nu ska den mörka årstiden ägnas åt nya bakexpriment och göra de där bröden jag inte hann med sist! För vad är inte mer givande att utan jäst och bara med bubblande surdeg åstadkomma goda bröd utan hundrafemtioelva tillsatser och hundra kilo socker? Prova ni med!

Höstens sista cykeltur?

2011-10-16T20:35:00.000+02:00

Cyklingen har fått stå åt sidan sedan augusti. Såklart tråkigt men tiden har inte räckt till och fokuset har ju legat på löpningen. Men nu när det är prestationsfri "vilomånad" kunde vi inte låta bli att lufta cubarna. Lika vackert höstväder som i går dessutom.

En enkel njutartur i dag, utan krav på fart eller på längd. Bara få komma och leka bland höstlöv och hala rötter. Ren och skär träningsglädje!

Vi cyklade ut på Frösön och bestämde oss på plats att stigfinna, ta de där stigarna man annars bara åker förbi, inte vet vart de går. Vilket i dag resulterade i många lyfta-cykel-över-ris och mycket trixande, möte med 3 stora älgar och trånga hyggen och lite hundskit på Hasses cykel. Hamnade slutligen nere vid Rotudden och kunde orientera oss mot Lövtorpet och ta svängen över golfbanan och sommarhagen hem. Inte så många mil eller lång tid att skryta med defentivt en pärla att spara på när det blir kallt och mörkt.

Och hur roligt det än är att lära sig nya saker och anta utmaningar så ligger ändå cyklingen mig närmast om hjärtat.

Härliga höst!

2011-10-15T16:23:00.001+02:00

Jag flexade ut lite tidigare i går för att hinna upp på Team Sportia och sedan till badet innan värsta stormen av besökare kommer. Ny badmössa, simglasögon och ett "knäband" inhandlades. Knäbandet ska jag prova i morgon, får se om det hjälper mitt knä, blir en lugn jogg.

Badmössa är underskattat! Med långt hår är det svårt att undvika hår i ansiktet utan. Dessutom kände jag mig snabb i går. Blev 40 längder, uppvärmning och sedan fokus på crawl. I går var det tomt i snabbanan så jag fick chansen att öva utan att trängas med andra. Att vi sedan hade simklubben Ägir i banorna bredvid som simmade blev ett plus i kanten, kunde studera fin teknik. Hasse avvek till bubbelpoolen efter 20 längder och jag fortsatte 20 till i rasande tempo. Det tar sig!


Kittad till tänderna nu.

Rev av ett spinningpass tillsammans med Hasse i dag, vi hade bara 2 lediga cyklar, vilket jättekul en lördagsmorgon! Värme upp salen rejält och de slet som små djur.

När det inte går att springa får skorna agera promenadpjuck

Hem för en kopp kaffe och sen tog vi en skön höstpromenad. Östersund visade sig från sin bästa sida idag. Lite typisk höstdimma över Storsjön, den här tiden på året har flyget svårt att båda lyfta och landa, dimman är tjock!

Solen värmer faktiskt fortfarande. Likaså Karamelllagret....hör till i bland, även utan medföljande unge. Vi köpte med oss en kaffe från donken och satte oss i badhusparken för att titta på fåglarna.

Börjar bli tomt på båtar nu, vintern närmar sig med stormsteg. Gäller att passa på att njuta av de sista snöfria dagarna. I morgon planeras en mtb-tur runt Frösön. Jag har inte suttit på cuben sedan cykelvasan i augusti. Fy skam!

Vilken helg! Än är den inte slut. Bio till kvällen och som sagt en höstig cykelrunda väntar!

slöare än någonsin

2011-10-13T20:35:00.000+02:00

Vilomånad, eller ja någon form av det, 2 spinningpass, ett simpass än så länge och jag känner mig slöare än någonsin. Mindre träning går just nu inte hand i hand med mindre energiintag, snarare större. Dessutom är intaget inte nyttiga saker, allt slinker ned och magen känns som en spärrballong. Hualigen.

Men vad tusan, bara oktober har gått lär jag få slita rumpan av mig, 9-10 pass i veckan med en vilodag. Nu kommer alla pass inte vara av det högintensiva slaget, men ändå. Variation är ledordet. Styrketräningen måste nu börja utföras. Redan trött bara av att tänka på det.

Nä jag softar vidare på bästa isbjörnssätt och tar en dag i taget.

Simträning

2011-10-12T08:10:00.002+02:00

Tredje passet i badbassängen. I söndags hade vi hela Enåbadet för oss själva och jag kunde verkligen öva utan att skvätta ned andra eller trängas. Lite annat är det på Storsjöbadet. Förra tisdagen var vi dit för första gången på mycket länge, och fullt både i snabbanan och motionssimmet. Därför åkte vi lite senare i går i hopp om att det skulle vara lite glesare. Icke då. Jag är, trot eller ej lite för snabb för motionsbanan och lite för långsam för snabbanan när redan är någon där. Allstå blir det lite av intervall.

I lördags lyckades jag simma 15 längder crawl, eller någon form av det. Sjukt jobbigt, lägg till att vattnet där höll 28 grader, vilket gjorde att jag svettades floder. Själva armtagen är skapliga men bensparkarna futtiga. Oerhört svårt att kombinera och få flyt, i dubbelbemärkelse.

För första gången på herrans många år äger jag en baddräkt, insåg att bikini inte dirket är praktiskt när man simtränar.

I går lånade jag Hasses simglasögon och det gjorde det lite lättare att hålla rätt kurs. Men det var inte min dag i går, kippade efter luft och glömde bort att andas. Ett par längder crawl blev det och bitvis lyckades jag koordinera min lemmar. Passade på att studera en killes bensparkar i snabbanan, under ytan sett. Men skam den som ger sig! Jag kommer att få till det här, för det är både avkopplande och ruggigt roligt att simma! En badmössa och egna googles så är jag kittad till tänderna.

Min nya teamkamrat, målet hon har är tjejsimmet i sommar, med hennes tjurighet och stora vilja kommer det att gå bra. Alltid roligt att ha något gemensamt att träna inför och gör man det till lite av en lek fungerar det bra. Hon simmar ett antal längder som hon bestämt innan, och så ett par till innan hon försvinner till trampolinen eller rutchbanan. Sedan avslutar vi kvällen med en stund i bubbelpoolen. Vardagslyx i stor mått!

Vila hjälpte inte, knät värre

2011-10-08T20:37:00.002+02:00

Med risk för att låta jättegnällig (vilket jag ängnat de senaste inläggen åt) så är jag deppig på riktigt nu. Senast jag sprang protesterade ju knät och jag fick gå hem. Vila tänkte jag var bästa medicinen, spinna har ju funkat bra, ingen smärta inga besvär.

Så med gott mod gav vi oss i till jarlsspåren här i Rättvik för en höstrunda i perfekt väder. Efter 2 km ungefär började jag känna lite i knät men sa inget åt Hasse. Efter ett tag började det göra ont på riktigt, jag fick hoppa lite på ena benet, sa dock inget ändå. Tänkte att det här går över, inga problem. Benen var ju pigga och kroppen pigg och fräsch. Sen så gick det inte att dölja längre, uppför och nedför var det som att springa med knivar instuckna i knät. Krampkänsla blandat med bortdomning på utsidan av knät och upp i låret sen smärta över hela knäskålen. Jag tjurade på, tillslut bar inte knät och jag låg en stund på spåret och svor. Hasse masserade. Tänkte att det var lika bra att springa hem sista biten i stället för att gå.

Alla backar, både uppför och nedför kändes, platt fungerade så länge jag inte stannade till. Nu har jag ont även jag bara sitter. Så nu vila, stretch och voltaren och en förhoppning om att det här ger med sig. Löparknä? Har googlat, vilket man inte ska göra för det stjälper mer än det hjälper. Nåväl, tur i oturen att det kommer nu bara så där och inte före Lidingö. Jag har ju lång tid att ta det lugnt även om löparsuget är stort. Fan säger jag bara, du kroppen, du ska ju vara med mig nu och inte emot.

Till något mer humoristiskt, Facebook kan vara rätt roliga de i bland, vad säger man när man får detta på loggen, någon som du kanske känner? Ja för fan, exet som jag levde med i 11 år bör jag ju känna rätt bra eller hur?

sjävömkan

2011-10-06T17:02:00.001+02:00

Har tillbringat eftermiddagen i soffan under täcket. Huvudet värker, fyser och svettas omvartannat. Höstförkylning.
Efter lunch kändes det ohållbart på jobbet, fick inte mycket gjort. Bättre att flexa ut i dag och kanske jobba dagen i morrn.

Lite surt är det, för jag hade äntligen fått fingrarna ur och bokat in mig på Annas spinningpass. Likaså att vi planerar att åka ned till Rättvik i helgen, marknad och längesen vi var där. Jag hade en liten fundering på att kuta upp och ned i slalombacken. Min chef, Stina ingår i teamet kring svenska hälsocampen och berättade målande i går hur de låter sina deltagare springa upp och ned i en timme. Det triggade igång mig dirket.

Nåväl. Jag är nog pigg i morgon inbillar jag mig.

Vila för att växa?

2011-10-03T20:40:00.002+02:00

Att vila är svårt tycker jag. När energin skulle kunna räcka för att driva hela stan vill jag inte stanna upp utan prestera mer. Slå tiden sen sist, springa lite längre, köra lite hårdare på spinningen. Återhämtningspass känns fånigt innan jag gör dem men när jag väl tvingar mig att inte gå på fullt är det jätteskönt efteråt, efter att jag känt att träningen inte gav nåt. Vilket den naturligtvis har gjort, för återhämtningspass är viktigt, likaså att ta en vilodag trots att kroppen vill något annat. Jag önskar att jag vore bättre på det.

Vanligtvis brukar jag trappa ned träningen efter vätternrundan, ta det lite lugnare under ett par veckor för att få tillbaka suget att cykla. Passet jag gör har blivit mer njutningsfulla, solskenscyklist, spinninginstruktör med glädje i kroppen.
Eftersom Klassikersatsningen inte tog slut efter vättern har jag i stället fått trappa upp träningen ännu mer. Börjat lära kroppen att springa och samtidigt försöka att cykla bara för att det är roligt. Vilodagarna kan jag räkna på fingrarna och återhämtningspassen likaså. Men samtidigt har kroppen levererat hela tiden, jag har levt i ett träningsrus utan dess like. Njutit av mina starka kropp som gjort ett kanonjobb!

Efter Lidingö har jag däremot vilat, i massor. 4 vilodagar har jag fått in vilket är en stor bedrift. Jag har kört mitt eget spinningpass, ett mindre lyckat löppass och två 20 minuters spinnpass. Inte mer, men fullt tillräckligt känner jag. För det har varit skönt och jag tror att vila får kroppen att växa, inte i ordets rätta bemärkelse men återhämta sig och till och med vara ännu starkare när träningen inför Kalmar börjar. För nu återstår ett par veckor av mindre träning och mer vila för att sedan kunna bygga upp ordentligt under hösten och vintern!

Är ni bra på att vila?

Lika barn...

2011-10-02T13:07:00.004+02:00

Alltid bra att dela sina intressen med andra häften i hushållet. Som träning, skulle inte fungera om vi inte båda tyckte om det.

Nu har vi tagit ett steg längre, eller snarare Hasse har tagit ett stort kliv, in på Fristilen och spinningsalen. Han gick utbldningen i december, av lite olika andledningar har han inte engagerat sig i fortsättningen förens nu!

I dag körde han nämligen upp för chefen och ett gäng glada deltagare (klämkäckt värre inser jag). Nåväl, en jättebra prestation och ett godkänt! Så redan i morgon ska han börja teama med mig. Det här blir spännande, tror att det behövs en kille till i instruktörsgruppen.

Stort gratttis till Hasse!

Attans då

2011-09-30T17:51:00.001+02:00

Första träningspasset efter Lidingöloppet, tanken var att springa en snabb mil, det var vad huvudet sa. Kändes riktigt bra ned till Badhusparken trots motvind. Fint tempo utan att det kändes för jobbigt. Tanken på att persa på milen fanns där.
Men så efter två km börjar vänster knä protestera litegrann, fel knä, inte det som tidigare har bråkat. Fortsatte ett par hundra meter till, stannade och stretchade. Uppe på gångbron gjorde det riktigt ont. Inte bra. Stannade en liten stund och överla med mig själv, antingen trotsa smärtan och fortsätta eller vara klok och vända hem. Vände hem springandes men när klockan pep på 3 km gav jag upp det gjorde helt enkelt för ont. Oroväckande är att det gjorde även ont när jag gick.

Förhoppningsvis bara ett tecken på att det behövs ett par extra dagar till av löpvila. Jag som var så pepp och hade farten i kroppen i dag.

Nåväl jag ska ju spinna i morgon så träning får jag. Känns ändå bra att jag inte fortsatte utan lyssande på kroppen.

Trötsar mig ett glas vin i stället, det är ju fredag och Hasse kockar i hop god middag. Det går ingen nöd på mig trots allt!

Tekniskt fel på planet

2011-09-29T16:59:00.001+02:00

Vi lyckades omboka flygtaxin så att vi skulle ha god tid på oss. Lite ironiskt med tanke på att vi inte har lyft ännu. Planet som skulle avgå 16.10 beräknas avgå vid sex. Det innebär att jag inte landar på Frösön förens vid kvart över tio. Okej för det. Bättre än att tillbringat en hotellnatt i stockholm och åkt direkt på jobbet i morrn!

Värre är att det var ett tekniskt fel på planet som gjort att det inte kunde lyfta från Arlanda förens nu. Shit allstå, det har gått ont med det mesta under den resa, hur ska det gå?

Rekar kalmar

2011-09-29T13:31:00.001+02:00

Vilken vacker stad! Jag är upp över öronen förälskad.

Och återkomma ska jag ju få göra till sommaren. Har därför rekat inför järnmannen. Bra att vara ute i god tid.

Snart hemfärd, lämnar 24 grafit värme och möter säkert ett kallt Östersund.

Flyga? Jag?

2011-09-27T15:36:00.001+02:00

Jodå jag är skitnervös rent ut sagt. Detta är bland det värsta jag vet. Men med kollegans stöd och inget annat val lyfter vi snart mot Kalmar.

Dagen i övrigt har varit ett rent skämt, vid halv nio kom chefen och sa att vi inte skulle få åka. Vid tolv skulle vi åka. Det skiftar snabbt. Två hembesök har avklarats. Pust

Lidingöloppet-check en svensk klassiker -check

2011-09-26T19:21:00.002+02:00

Det var längesen jag var så nervös inför ett lopp som jag var igår. Nervös även för att inte hitta dit, nervös att åka tunnelbana...

Vid gratisbussarna vid centralen fick man både yoghurt och gainomax, det förstnämnda blev räddningen i går när lunch var omöjligt att hitta på Lidingövallen.

Efter en resa i proppfull buss började äventyret. Folk överallt svårt att få någon överblick, humöret sjönk när vi inte hittade något vettigt att äta. Efter mycket om och men blev det en fralla, yoghurten och en snickers en och halv timme innan start.

Lämnade väskorna för vidare transport till Grönsta gärde och gick vi till starten.

Jag träffade på Malin i startfållan, peppade varandra innan start. Skönt var det att få prata en stund och inte behöva tänka på starten. Uppvärmning med Friskis och Svettis sen bar det av. Jag tryckte i gång mp3-spelaren som fick ligga i sportbehån i brist på fickor.

Första biten gick undan, hade en plan att ta det lugnt första milen för att inte bränna mig och ha krafter kvar. Km rullade på, första depån kom snabbt. Jag gick igenom vågade inte ta något annat än vatten. Att gå igenom körde jag i de andra deepåerna också. Klickade en mil på strax över en timme lugnt med andra ord. Det gick inte heller att ligga på, det bar alldeles för trångt för det. 3 mil av fartlek. Hittade inte heller flytet.

Vid 15km:s depån provade jag att ta saltgurka och en bit bulle. De fungerade skapligt. Halva bullen fick jag ned. Här började mina fötter protestera högljutt. Pga av all trängsel nedför fick tårna sig en omgång om mina redan blå tår skrek. Blåsor under tårna hade jag också. Men ge sig? Finns inte i min värld. Insåg att det var bättre att springa än att gå.
Vid 20km hinkade jag vatten och provade en mugg sportdryck. Hållet som ett brev på posten och jag fick gå en kortare bit. Backarna började kännas mot slutet men jag mådde fint, var varken less eller utmattad. Det enda som kändes var törsten, ångrade att jag valde bort vätskebältet.

Vid sista depån bjöds det på cola! Jag får ett hemskt sug efter kolsyra när jag tränar länge och hade fantiserat om en zero ett bra tag. 2 km kvar och jag grät en skvätt-av stolthet att snart vara i mål, en klassiker inom räckhåll och att JAG klarat att springa så långt.

Självklart spurtade jag i mål med tårarna rinnandes. Shit liksom tänkte jag när jag stapplade omkring i målområdet. Det var ju inte så farligt, inte heller så jobbigt. Faktiskt en ren njutning från start till mål!!
Officel tid blev till slut 3.25.10, inte 3.21 som jag trodde först. Nåväl jag är nöjd, men känner att hade det varit mindre trängsel hade tiden varit lite bättre. Har ju en tid att kapa tills nästa år då!

Jag hittade igen Hasse vid väskutlämmningen. Han hade sprungit ruggigt bra han med!

Så nu är jag en svensk klassiker! Ett år av träning och nya utmaningar. Sitter med en liten tomhetskänsla och på någotvis har resan gått lite för lätt. Åtminstonde själva loppen, träningen innan har ju varit slitsam bitvis. Men ändå. Nu reggar jag min klassiker och beställer hem både diplom och medalj!

Vasaskeppet

2011-09-25T14:49:00.001+02:00

Vi är kulturella idag! Vasamuseumet besöks med lillebror på 15 år. Han säger att han tycker om det. Då tror jag på det!

Bara Hasse fotat klart ska vi bege oss mot stan, hitta frissa och brodern ska ha en shaker. Sen middag i Vårberg.

Benen känns i dag, mina tår är inte att leka med. Blåa är bara förnamnet. Men vad fan, det ska kännas att man gjort nåt!

Mot Lidingövallen!

2011-09-24T09:58:00.001+02:00

Än så länge allt under kontroll! Stor grötfrukost i magen, biljettremsa och det mesta med i ryggsäcken! Nu börjar jag bli nervös...

Sista checken!

2011-09-23T18:41:00.001+02:00

Fem km tillsammans med lillebror och Hasse i fina Vårberg. Om känslan jag hade nu i kroppen finns dör i morrn kommer det att riktigt bra! Känner en liten liten förkylning i kroppen, måhända det bara är en släng av vanlig nervositet såsom både knäont och tandvärk var i morse.

Vi bor hos lillebrors tränares pappa, en gullig liten farbror på 89 år som är sällskapssjuk. Nu väntar en dusch sedan middag hos tränaren. Kyckling och ris väntar på oss.

Om ett dygn är jag i mål!!!

Nervös till tusen

2011-09-22T13:49:00.001+02:00

Det kom över mig nyss, att det faktiskt inte är så långt kvar, bara två dagar. Sista delen av klassikern kommer nu, jag ska avsluta ett år av häftig träning och många slitsamma timmar. Alla funderingar jag haft och allt tvivel som kommit och gått under resans gång. Hur skrämmande Lidingöloppet och Öppet spår kändes i början. Mina första funderingar från ett inlägg 27 september 2010.

"MEN så HAR vi det vidrigaste. Jag ska springa 3 mil, i terräng dessutom. 3 mil är ruggigt långt om man ska springa det. Jag har aldrig sprungit längre än en mil, och det gjorde jag med stor möda. Jag har knän som inte tycker att springa och jag tror inte att jag har ett så starkt pannben att jag tar mig runt 3 mil. MEN ska jag klara en svensk klassiker innebär det ju att jag måste springa. Och jag gillar utmaningar, jag gillar att plåga mig själv, har jag bara ett mål som jag verkligen ska klara så kan jag plåga mig och verkligen träna så hårt som man måste. "
http://livetigymmet.blogspot.com/2010/09/en-svensk-klassiker.html#links.

Mina knän gillar att springa nu, jag har tänjt mina gränser ändå till 2.3 mil gränsen. Har jag som sagt ett mål så ger jag mig inte första taget. Just nu ser jag mig själv gå i mål, trött sliten och oerhört stolt över mig. Jag ser både diplom från Lidingö, absurd tanke tidigare, och framförallt min klassikermedalj! Beviset för mig själv att jag klarat av en jätteutmaning med bravur. Jag kunde inte åka längd, inte springa långt och framförallt inte serisöst simma 3 km. Men det har gått så sista biten nu fixar jag. På lördag är jag bara max 4 timmar från en svensk klassiker och det vore väl fan om jag skulle ge upp så nära inpå. Vad är fyra timmar mot ett helt år liksom?
Nu återstår bara packning och mental laddning. I morgonbitti åker vi ned!

All denna träning har även gett mig mersmak som sagt. Jag är så pass tokig och galen att jag måste ha något stort mål att träna emot och det får jag ju efter Lidingö. Herregud vad underbart det är att leva.

Vill ni följa min löprunda har jag startnummer 72429.

Startar 13.30 i startled 7.

utmaning 2012

2011-09-21T12:51:00.001+02:00

Nu är bestämt, det blir järnmannen i Kalmar 2012!

En jätteutmaning att bita i, ett utmaning som ger pirr i magen, förväntningar och lite ångest såklart. En utmaning för både mig att Hasse att sträva mot tillsammans.
Det kommer att bli en spännande tid framöver.

Vi har en bra plan, ett vettigt träningsupplägg så vi kan stå där så förberedda vi kan..

Ojoj vilka planer.

2011-09-20T14:41:00.001+02:00

Fick ett mejl av mitt kära sällskap, han är på! Värsta grejen framför oss. Utmaning deluxe. Herrejesus vad höst-vinter-vår kommer att bli spännande.

Nu ska jag nyttja mina kontakter lite och få tips.

Kvällsrunda med pannlampa

2011-09-18T23:04:00.002+02:00

Snabba ben i dag, lite som detta uppför typ! Bild från colurbox.

Magen krånglar fortfarande, faktiskt mest hela tiden. Äta lite och ofta gäller nu. Förhoppningsvis ordnar det upp sig. Därför var det extra kul att kroppen levererade i dag och gav starkt formbesked.

Vi tog en mysig kvällsrunda med pannlampa på. Ned mot Minnesgärde och kolonilotterna som uppvärming inför backsprinter. Fyra snabba upp mot Kvantum, 2-2. Nej då, ingen tävling sa jag men hornen kommer fram oavsett. Hasse trodde inte att jag kunde vara så snabb. Joggade sen hem och benen ville mer. Efter tre rent ut sagt skitpass pekar det uppåt. Har spinning i morrn, sista löppasset blir på tisdag och sedan en lugn jogg på fredagen för att väcka benen. Så ser det ut.

På tal om spinning så körde jag ju det nya passet i dag och det blev riktigt bra! Jag hade 8 deltagare, bra med tanke på helgens i övrigt dåliga spinningstatistik. Jag plockade även in två unga tjejer som hade tänkt att gymma. De var lite nervösa innan men tyckte att det var roligt efteråt. Första gången för dem och två till, därför tonade jag ned litegrann men bjöd ändå på en utmaning.
Även om passet inte ser ut som tidigare så fanns ändå mitt lite speciella i det. Så nu har jag ett grymt 55 minuters och ett lika bra 45 minuters. Hösten blir rolig!

nytt pass!

2011-09-17T19:22:00.000+02:00

Nu är jag nöjd! Riktigt nöjd med nya 45 minuterspasset jag snickrat ihop. Nu är det dock inte genomkört i skarpt läge men jag har en känsla att det kommer att funka. Lite olikt mitt 55 minuters, lite mindre branta backar men inte mesigt alls. I morgon blir det premiär.

Bjuder på spellista från uppvärming till stretch.

Ana Diaz – New Way
MIKA vs. RedOne – Kick Ass (We Are Young) - OST Version
Matchbox Twenty – All Your Reasons
Rammstein – Du hast
Vincent – The Moment I Met You
Dennis Sheperd – Somehow - Sebastian Brandt Dub Remix
Big Ali – Hit That Floor (Snap! Remix Extended) [feat. Dollarman]
Snow Patrol – Just Say Yes
Muse – Uprising
Sunrise Avenue – Hollywood Hills
Daughtry – Tennessee Line

Öppet hus i morgon på Fristilen, gratis träning, 14.00 kör vi igång!

Jädra mage

2011-09-16T15:09:00.000+02:00

Lunchlöpnning med Hase i dag. Taggad som tusan. Benen skapligt pigga men denna mage. I dag kramp så jag blev svimfärdig efter 3 km. Gick bra ända tills vi provade fartökning i en backe då kom krampen smygande. Fick gå ett par meter, sedan riktigt illa efter ännu ett tag. Detta oroar mig mycket., nu hade jag inte ätit dirket inpå och drack inget under tiden.
Kroppen eller psyket svarar inte heller som jag tänkt. Det har blivit för många spinningpass och kroppen skriker efter vila. Det ska den få, bara Lidingö är över. Men det blev 5,8 km med 5.55 minuters tempo, lugn jogg med andra ord.

Afterrun i form av rätt äcklig sallad med gott bröd, en tårtbit vid 3 fikat. Laddad för att spinna igenom Hasses nya pass. Han ska inom en snar framtid köra upp på Fristilen och så klart ställer man upp med feedback.

Dålig karaktär

2011-09-15T22:09:00.000+02:00

Jag vs löpbandet på Fristilen 0-1. Jag kunde inte motivera mig längre än 5 km sen klev jag av. Efter 4 km la ajfånen av och att höra sina elefantkliv på bandet gav ju inte heller någon extra krydda till det hela.
Tråkigare sätt att springa finns nog inte. Löpning skall bedrivas utomhus är min åsikt just nu. Tanken var att detta skulle bli det sista långpasset och jag tordes inte ge mig ut i mörkret ensam.
Provade även utspädd enervit under mina långa km, det funkade inte, magen protesterade dirket. Det oroar mig en aning, 3 mil med bara vatten är som att be väggen komma.

I stället gjorde jag skäl för min bloggs namn, in bland vikterna...för fotografering. Nä men jag gjorde armhävningar, många reps i brutalbänken och rullade lite på pilatesbollen. Vaknar nog med grym träningsvärk i magen i morgon.

Nåväl, nya tag i morgon, lunchlöpning, inga hembesök inbokade så en halvtimme kan jag undvara för att köra lite, UTOMHUS.

Startbevis

2011-09-14T17:26:00.001+02:00

Det kom i brevlådan i dag, sen startat jag självklart på Koltoprs gärde och inget annat. Snurrigt värre i min värld.
13.30 startled 7, där är jag, redo att ta upp jakten på Hasse som startar 10 minuter före. Han måste uppenbarligen blivit seedad sen sist. Men vad tusan, jag har ju nån som väntar på mig i mål då.

Närmar sig med stormsteg

2011-09-14T09:03:00.000+02:00

Det är 10 dagar kvar tills jag ska stå på startlinjen där ute på Grönsta gärde. Tillsammans med så många andra laddade löpare. 3 mil framför mig, en sträcka som i vintras kändes nästintill omöjlig att ta sig an. Jag trodde inte att jag skulle klara att springa så långt. Nu har jag dock inte klarat av det här än men det känns bra just nu. Jag har några långa pass i benen och verkligen nött löpning. Gett mig tusan på att det ska gå.

Jag har inte haft något speciellt tidsmål, ska bara ta mig runt. Men så har det ju gått över förväntan, tanken har funnits där, går det på strax över 3 timmar? 3.15? Höga mål som jag fått tagit ned på jorden de senaste dagarna. På grund av många spinningpass förra veckan och lika många denna vecka orkar inte kroppen springa. Jag har också känt av en förkylning, det ligger och gror men bryter inte ut. Förhoppningsvis gör det inte det heller för tiden är knapp. Cissi har varit sjuk, underligt vore om jag inte får en släng av det.

Men inte ta ut något i förskott, det kan gå om sig. I vilket fall som helt väntar ett sista långpass i morgon eller fredag. Dock inte längre än 15-16 km, längre sluter för mycket så här nära inpå. Något intervallpass ska jag hinna med innan tisdag. Sen blir det vila.

Framförallt vill jag så klart testa dessa innan Lindingö, jag tror helt klart på kompressionskläder,

Hasse har använt kompressionsstrumpor ett tag och är mer än nöjd. Om jag inte blir snabbare kommer jag iallfall att se grymt proffsig ut!

Jämtlandsfjällen dag 7-8

2011-09-13T18:17:00.001+02:00

Etapp 7 Härjongen-Vålåstugan 10 km.
sista inlägget puh....

Efter av de längsta nätterna i mitt liv packar vi i hop snabbt och kokar gröt och kaffe ute på trappan. 5 plusgrader och gråväder. Vi äter snabbt och bestämmer oss för att gå till Vålåstugorna och stanna där en natt. Bara ta det lungt och vila. Strax efter åtta är vi på väg igen, över en oändlig stenmassa som det känns. Ju längre in i dalen vi kommer desto mer stig blir det. Landskapet är på sitt vis vackert trots allt. Strax innan bron som finns utmärkt på Hasses karta ser vi ett tält och några vandrare. Liv i den annars ensliga dal.

Någon bro dyker inte upp och vi får vada ytterligare en gång. En kvinna som precis tagit sig över visar vart vi lättast tar oss över, där finns även reflexpinnar att använda vilket var nödvändigt. Vi tar oss över utan missöden och delar på lite choklad innan vi går vidare. Följer Härjångån en bra bit och solen bryter igenom.

Vi stannar för lunch uppe på en kulle med makalös utsikt. Räknar ut att vi bara har några km kvar till stugorna och passar på att slumra en stund i solskenet. Det är så häftigt hur kroppen beter sig, efter frukost är den pigg och alert, mycket energi, sen kommer tröttheten, energin sinar kroppen vill ha mat. Lite näring och vila så är man på gång igen. Att äta när kroppen vill funkar bra, inte efter fasta scheman uppenbarligen.

Vi går med lätta steg sista biten ned mot Vålåstugorna och blir glatt överaskade när vi når fram. Stugan ligger fint, i björkskogen. Stugvärden är inte inne och vi kollar oss omkring. Bestämmer oss efter lite funderande att stanna över natten och betala för att få använda kök och andra faciliteter. Jag längtar efter en dusch, vilket inte finns. Tälta ska vi göra och hittar en bra plats.

Pratar en bra stund med stugvärden och hans sambo. Han erbjuder oss att låna ett rum för att kunna tvätta av oss i varmvatten, det är inga problem så länge det inte är så mycket folk säger han. Slår upp tältet och betalar för oss, löser samtidigt medlemskap i STF, bättre sent än aldrig.

Mätta, nytvättade och glada.

Sen värmer vi vatten och äntligen får jag tvätta av mig! Tar med oss varmvatten till en liten pöl och håret får sig en omgång. Aldrig har jag känt mig så fräsch och ren på så lite! Till och med finskjortan som legat längst ned i säcken sedan Sylarna åker på. Vi äter middag i köket i stugan och bara njuter av lite vila. Bestämmer oss sen för att stanna ytterligare en natt och göra en dagstur dagen efteråt. Tar även en liten kvällspromenad upp på kullen bakom stugan och tittar på utsikten.

Somnar sen gott i tältet och sover utan rädsla.

Dag 7 Dagstur och topptur på Gruvsmällen
Vi tar en sovmorgon och äter sedan frukost inne i stugan. Vädret är skapligt, det blåser men är klart. Vi bestämmer oss först för att göra en topptur på Gruvsmällen och försöka hitta de gruvlämningar som ska finnas. Packar ur min väska och tar med varma koppen till lunch. Ger oss inte av förens vid halv elva tiden. Följer stigen mot Gåsen en bit förbi Sturebadet och går sedan över myrmarkerna upp på fjället. Efter nån timma är vi uppe på toppen och jag hittar ett renhorn medan Hasse filmar. Vi lägger en varsin sten på röset och står en stund i stormen och tittar oss omkring. Nöjda att vi valde att stanna en extra dag och "vila".

Vi tog oss försiktigt ned för branten och fikade när vi hittade lä. Gick sedan vidare och spanar efter gruvan utan reslutat, vi följer fjället på skrå men ser inget. Ger sen upp och går tillbaka till Stugan. Köper lite snabbkaffe och godis i "vålåsupermarket". Tar sen en siesta i tältet innan vi går in för att äta middag. Jägargryta vilken var den godaste av alla torrpåsar.

Vi är inte ensamma där, ett par berättar att de burit 12 kg med sig, i stort sett bara mat, vad sägs om 4 flaskor vin, whisky och en halvliter grädde? Vi sitter med vatten och torrmat! Nåväl, så kan man göra om man går stugturer. Vi sitter kvar en stund i köket och smuttar på lite efterätt i form av varma koppen. Kan summera en skön dag för benen och huvudet. Går sedan och lägger oss i tältet med stormen rasande utanför.

Dag 8 Vålåstugorna-Vålådalen 20 km

Sista morgonen åt vi frukost i köket och packade i hop vårt hem för sista gången. Vi hade turens längsta etapp framför oss och även den lättaste. Det hade blåst mycket under natten och dimma och regn låg mot Gåsenhållet. Ned mot Vålådalen såg det ut att klarna upp och vinden fick vi i ryggen. Vi trampade på bra, mötte några få vandrare och kunde njuta av den sista dagen ute, både med lite sorg i hjärtat och lättnad, att få komma hem och sova i Kajsa, återgå till vardagen igen. Samtidigt som jag lätt kunnat stanna kvar lika länge bara om det funnits mat kvar i väskan. Från fjällen till skogen på två mil. Varierat så att säga.

Vi lunchade för sista gången nere vid Stensån, läte lite nyheter via telefonen och gick sedan raskt de sista km ner till Vålådalen.

Den som inte blir mätt på torrmat! blanda med 100 dl vatten?!

Väl där bytte jag om till min nästan rena skjorta och lite raggardusch i form av deo. Vi passade även på att två cacher när vi ändå var på plats. Att sticka ned fötterna i vanliga skor efter så många dagar i kängor kändes konstigt och vinligt!

Ett snabbt stopp på grillen i Järpen för en korv med bröd och så raka vägen hem till verkligheten och Ringvägen.

Jämtlandsfjällen dag 4-6

2011-09-09T07:42:00.001+02:00

Etapp 4 Sylarna-Mieskentjakke ca 11km
vi forstätter med ännu ett långt inlägg...
Vi unnade oss även frukostbuffe på stationen. Just i det läget kändes det inget vidare att hissa upp en påse med havregryn och koka i hop. I stället gick vi loss bland goda mackor, grönsaker, gröt och juice. Laddade upp rejält för en dag mot Helags. Kängorna var torra och hälarna omplåstrade. Passade på att diska upp våra kåsor och bestick innan vi begav oss av.

Hasse utanför en av stugorna på Sylarna, soppåsen bar vi långt!

Ett imponerade komplex mitt ute i fjällvärlden.

Dagens jobbigaste bit kom direkt efter vi lämnat stationen, upp på Herrklumpen. Svettig med en gång, där försvann fräschheten. Väl uppe fick vi makalös utsikt mot Helags, in i Tempeldalen och ned mot Gåsen. Stannade en stund på toppen och bara njöt. Kunde sen konstatera att dalen vi skulle igenom var lika ångestfull som den var stenig.

Vädret var på vår sida trots att yr.no lovat regn mitt på dagen. Tunga moln hängde över Storulvån och Vålådalsfjällen, mot Helags var det dock fint. Målet för dagen skulle bli mitt på leden nånstans. En "vilodag", gå ungefär en mil och ta resten dagen därpå. Varför ha bråttom? Kroppen hade också börjat fundera om jag var riktigt klok.

Vi mötte ett par vandrare som också tog dagen som den kom, de var för tillfället på väg till Sylarna och sen kanske det skulle bli Storulvån eller Helags, de visste inte, de hade inte bråttom. Inte vi heller, vi pausade med jämna mellanrum, oroade oss för svarta moln som blåste förbi, regn som drog över fjällen bortom oss. Solen värmde och fötterna...värkte igen. Nästan vid vindskyddet Mieskentjakke svor jag över att ha köpt nya dåliga kängor som dessutom varit svindrya. Funderade om jag kunde sälja dem på blocket, eller rent av bara kasta skiten.

Lite bättre kändes det sen att nå ett av fjällvärldens kanske mest vackert belägna rastskydd-Meiskentjakke. Stolt stående på en kulle med milsvid utsikt. Jag kunde pausa en stund på torrdasset med dörren öppen och med utsikt mot Sylarna. Det är inte illa! Hasse hade gått för att leta vattendrag för lunchen.

Toalett med utsikt!

Ett par hundra meter därifrån hittade vi dagens lunchhak intill en jokk. Slängde av oss kängorna, högg in på spagetti och köttfärssås i solskenet.

Bättre än vilken resturang som helst!

Vi låg där en bra stund innan vi begav oss iväg för att leta tältplats för natten. Jag provade att knyta skorna riktigt hårt, tänkte att det kanske skulle hjälpa litegrann och det gjorde det! Äntligen började fötterna trivas!

Intill Handölan hittade vi en perfekt plats, snabbt upp med tältet, regnet hade dragit in över oss igen. Satt en stund väl skyddade och väntade på uppehåll. Avtvättning i ån väntade, fasa för mig. Kallt, jävligt men skönt efteråt.

Att bara få njuta av tystheten och fjällen ger lugn i själen, här skymtar Helgas.

Kall kvällstvätt i Handölan.

Vi åt en soppmiddag och njöt av vår förtilfället fantastiska enrummare med absid. Renar tassade förbi ute och utsikten mot Ekorrpasset ramade in vår dag.

Etapp 5 Meiskentjakke-Helags och förbi ca 13 km

Efter morgonbestyren gav vi oss i väg mot Helags. Vädret såg till en början ut att bli bra. Planen var att luncha vi stationen och eventuellt slå läger en bit efter för att göra ett toppbestigning dagen därpå. Under turen bestämde vi oss för att hoppa över toppbestigningen och i stället ta oss mot Gåsen och Härjångsdalen i sakta mak.

Mina fötter mådde lite bättre i kängorna men compeeden hade börjat halka omkring. Något skav kände jag inte av längre dock. Tänkte att det för säkerhetens skull var bättre att byta plåster direkt och inte ta några risker. Så vi stannade efter en stund, åt lite choklad och jag tog av mig strumporna. Då insåg Hasse att mina skav var värre än han trott och jag kunde känna att jag inte gnällt i onödan. Ingen vacker syn på höger häl, men som sagt jag kände inte av något.

Efter ett par km kom nästa oväntade vad, inte detta heller utmärkt på Hasses 15 år gamla karta. Jag fasade för att blöta ned fötterna igen, visste ju hur ont det gjorde i fötterna efter Gåsån. Vi gick upp och ned efter jokken för att hitta bästa ställe att att ta sig över. Jag tyckte att jag hittat en bra linje och hoppar strukst ut på stenarna men kommer bara halvvägs innan det blir en omöjlighet att nå nästa sten, lika omöjligt att ta mig tillbaka. Jag står kvar på en sten mitt ute i jokken medan Hasse går tillbaka för att ta sig över där leden går för att sedan hjälpa mig från andra sidan. Efter ett par minuter gör jag en chansning och hoppar tillbaka från det håll jag kom och det gick. Kunde sedan med guidning av Hasse ta mig över vid leden.

Återigen får vi sällskap av regnet så vi slår upp yttertältet och lunchar i det med ryggläge en bra stund efter tills ett gäng yngre vandrade kommer och undrar förskräckt om vadet framför dem är ett skämt. Vi visar vart vi tog oss över medan ett gäng herrar med lätthet plaskar över och stannar för att prata en stund. Roade följer vi de andra som tar sig över lite vinglande.

Vi packar i hop och går sista biten upp till stationen. Passar även på att fota landskapsgränsen.

Vi tar en fika på stationen, passar på att besöka ett torrdass med värme, lite extra papper slinker ned i jackan, som sagt bra att ha. Vi passar även på att logga en cahce och njuter lite av solen på altanen. Helags har mössa och vi får inte se toppen denna dag.

Nöjda med kanelbulle och chokladboll i magen går vi mot nästa tältplats ett par kom mot Gåsen. Uppe på en av alla "toppar" vi passerat lägger vi en liten sten och njuter av utsikten.

Går ned och hittar kanske turens vackraste tältplats intill en liten tjärn med fjällen som fond!

Äter middag, återigen soppa med en kåsa potatismos till. Jag passar på att fiska lite i tjärnen, Hasse hittar ett renhorn sen kryper vi ned i tältet, jag huttrar lite, kallt i kväll tänker jag. Somnar gott till fjällens ljud utanför, lite vind i buskarna, något djur som kanske passerar, prasslet i tältduken...

Etapp 6 Strax efter Helags- Härjognens rastskydd ca 17 km.

Jag vaknar tidigt, strax efter 6, huttrande och hungrig. Hasse funderar varför det är så fuktigt inne i tältet trots god ventiliering och regnfri natt. Svaret för vi när vi kikar ut och ser frost på tältduken, en kall natt med andra ord. Men morgonen är magisk, dimman håller precis på att lätta och solen tittar fram. Det ser ut att bli en fantastisk dag, ännu en sådan!

Vi kokar gröt, diskar och äter frukost utanför tältet. Huttrar lite och bestämmer oss för att det får bli en savetttvätt i dag, inget tvättande av kroppen i tjärnen allstå. Så savett-rena det går att bli packar vi hop vårat hem och tar sikte på Gåsen med stopp vid rastskyddet Hulke. Solen värmer och regnjackan åker av. Vi spanar på djur genom kikaren och hälsar lämmlarna godmorgon. Konstaterar att vi gjorde helt rätt som fortsatte efter regnatten vid Gåsen. Hasse ser framemot Härjångsdalen.

Upp och ned upp och ned igen över fjällen, värmen gör oss lite svettiga. Bestämmer oss för att luncha tidigt. Uppe på toppen innan dalen och Hulke rastskydd ser vi ett stort gäng som bryter upp från bäckkanten och ger sig upp för fjället mot Gåsen. Jag räknar in till 19 stycken. Ovanlig syn då vi inte mött många under vår vandring. Ser även genom kikaren att rastskyddet ligger efter vinterleden ned mot Hulkedörredalen och bestämmer oss för att luncha vid ån i stället.

Hasse gör en sväng till vindskyddet för ett dassbesök medan jag tar av mig kängor och lägger mig mot väskan och slumrar. Äter ännu en påse torrmat.

Vi tar en lång lunchpaus och ger oss sen av mot Gåsen. Uppför igen och så nedför mot Gåsån där vi återigen ska vada över. På andra sidan sitter en gäng yngre vandrare och jag hoppar lätt stenarna, vill inte ramla i, ska se bra ut. Tar sen en fikapaus innan vi går den branta leden upp till Gåsenstugorna. Medan jag gör i ordning fikat flyger en fågel rakt in på mina ben, i efterhand tydligen en ovanlig sort.

Uppe vid Gåsen solar vi lite, äter lite chips, delar en cola och en japp.

Frågar Stugvärden om bra tältplats innan Härjångsdalen. Han frågar vilka krav vi har, plant och få ned pinnarna tror jag Hasse svarar. Det finns en tjärn lite längre fram säger stugvärden. Jag besöker återigen torrdasset och tar med mig lite papper. Sen tar vi sikte på tjärnen, möter sten efter sten. Stenskämten börjar snart hagla och jag känner mig lite illa till mods. Landskapet bestod endast av sten, karg och kallt. Vid tjärnen inser vi att det inte går att tälta och bestämmer oss för att gå ned till rastskyddet Härjången.

Det finns sten och sen finns det sten som Hasse sa.

Vi båda hade nog förväntat oss en grön vacker dal, modet skjunker när vi inser att det inte blir bättre ju längre in i dalen vi kommer. Härjångsjörarna är vackra men karga. Tältplatser är det ont om.

Väl framme vid rastskyddet bestämmer vi oss för att vara lite olydiga och övernatta i stugan. Inte kommer det väl någon så här pass sent tänker vi. Jag tycker att det känns obehagligt och öde, undrar om jag kommer att sova. Vilket jag inte kommer att göra på hela natten. Vi får i oss soppa och bäddar på hårda britsar. Jag spanar oroligt efter andra vandrare innan mörkret lägger sig. Känner mig som en brottsling som trotsar förbudet att övernatta om det inte är nödläge. Under natten ligger jag på helspänn, fantasin skenar, väntar på att någon ska slita upp dörren och rusa in, väntar på att nån ska knacka på rutan. Vet egentligen inte vad jag är livrädd för men sömmen vill inte komma. Någonstans på morgonkvisten när ljuset börjar återkomma vaknar Hasse till och jag kan äntligen gå och kissa i sällskap med honom. Väl inne i rastskyddet igen provar jag att sova, men då sätter hjälptelefonen att låta, jag får lite panik, fantasin skenar återigen, nån som ringer för att kolla om vi sover där? Nån som larmar på hjälp? Polisen som ringer för att varna? Jag bestämmer mig för att kliva upp och lösa korsord medan Hasse sover ett tag till.

Dag 1-3

Jämtlandsfjällen 2011 dag 1-3.

2011-09-08T12:13:00.000+02:00

Etapp 1 Vålådalen- Stensdalen 13 km.
Sammanfattar våra nio underbara dagar, långa inlägg med andra ord.

Efter en stor lunch på lördagen 27 augusti-11 på Wärdshuset i Krokom begav vi oss upp till Vålådalens fjällstation. Härifrån utgick vi mot första etappen, Stensdalen. Vi hade bestämt oss att gå efter lederna i någon form av åtta, för att få det mesta av fjällen under våra nio dagar. Inte ha bråttom utan bara njuta av att få vara ute. Tälta när bra plats dök upp.
Över 20 graders värme mötte oss när vi gav oss i väg, väskan tung på ryggen trots att vi lyckats packa 15.5 kg var. Första delen i rätt enformig skog, väntar ju bara på att få komma upp ovan trädgränsen och få vidderna. När stigen började gå uppför kom åskan, sedan regnet. Vi pausade i skydd av en gran och öppnade första chokladkakan. Hasses tanke var att vi inte skulle gå hela vägen fram till Stensdalen utan slå läger lite innan. Men benen trummade på och väl uppe på fjällen ville jag inte stanna, regnet hade också upphört.

Första vattenstoppet vid Stensån, strax före delningen av leden mot Vålåstugorna och Stensdalen.

Efter ett par km började jag känna ett litet skav på vänster häl, jag hade tagit fel strumpor, på tok för varma. Stannade och bytte strumpor och satte på compeed. I stigningen upp på fjällen kändes skavet allt mer. Liten oroskänsla i magen, bara inte det blir värre tänkte jag.

Sista biten ned till Stensdalen var stenar och spångar hala, ben och kropp trötta, vi hade avverkat en hel dagsetapp på en eftermiddag. Det var svårt att hålla styrsel på kroppen. Halkade på en spång, skrek åt varje lite rörelse i gråset. Trötthet med andra ord. Hittade en makalöst fin tältplats efter bron i en fjällskogsdunge med Lillstensfjället som utsikt. Myggfritt. Första middagen avnjöts utomhus med pannlampa på. En kattvätt i ån och sen in i tältet för första natten. Omplåstring av hälarna, inte värre än innan, lättnad. Vi somnade båda gott den natten, att sova i tält är en angenäm upplevelse, man registerar ljud utan att tänka på det, varenda liten susing i skogen, ljudet av renar som springer förbi, alla intryck är sen borta på morgonen.

Etapp 2 Stensdalen-Gåsen 16 km
Vi vaknade till en underbar morgon, dimman låg tung över fjället bakom oss och solen höll på att gå upp, det lovade gott till en början. Vi passade på att titta på stugorna innan avfärd, vi kom så pass sent på kvällen att mörkret lagt sig. Ät frukost vid tältet och diskade undan.

En något morgontrött Hasse.

Packade i hop oss vid tio tiden för att ta oss an andra dagen mot Gåsen. Sträckan lovade vacker utsikt i stort sett hela tiden ned till vindskyddet Stäntja, om det inte vore för dimman till en början. Två damer gick förbi oss med dagspackning, jag krängde upp den ännu tyngre väskan på ryggen och kände hur axlarna värkte och benen tunga efter gårdagens tur. Önskade att min väska hade varit lika lätt som deras såg ut.
Första biten bjöd på vacker fjällbjörkskog med tät dimma över fjällen på sidan av oss. Fuktigt och svettigt första biten. Upp på Tubbjakke blev det tungt, kraftig stigning och halt. Vi pausade för lite choklad halvvägs upp och då kom spöregnet. På med regnskydd och regnkläder. Vi slet oss uppöver, mina hälar började göra riktigt ont, humöret sjönk. Biten till Stäntja kändes som en evighet och allt såg grått och trist ut. Jag funderade varför i hela helsike jag utsatte mig för detta. Vätan kröp in överallt, Hasse låg långt framför mig, jag haltade efter, varje steg smärtade.
Efter allt för många timmar kunde vi se rastskyddet framför oss. Hjärnan tänkte bara mat, bestämde oss för en lite längre paus.
Första testet av torrmaten vi hade med oss, Jägargryta från Travellunch stod på menyn. Rastskyddet delade vi med en kille på MTB som tagit sig från Gåsen och skulle ned mot Stensdalen plus två kvinnor som var på testtur av stugorna längs leden, bedöma utbud i butikerna, frågade oss vad vi saknade, vackert väder, hela hälar tänkte jag. Damerna som gett sig av före oss vid Stensdalen såg vi bara som hastigast på väg mot Gåsen.

Mätt och belåten, maten jättegod, kaffet och ballerina ännu bättre. I tältet kvällen innan hade vi skämtat om all min packning av varma kläder, lite onödigt tänkte jag då, visade sig vara helt rätt för mössan och vantarna gav lite mer livskvalitet. Jag passade på att messa i väg en bild till gumman på vindskyddet.

Efter två timmar hade regnet upphört och vi gav oss i väg sista biten upp till Gåsen, regnbågen var magisk! Det såg också ut ljust ut vädermässigt, solen tittade fram, bra tänkte jag, då hinner vi torka upp innan nästa kvällsläger.

Stannade efter ett tag och åter plåstrande om hälen. Men ge upp fanns liksom inte även om Hasse funderade om vi skulle korta av om det blev värre. Vi avverkade km efter km i lugnt tempo. Vyeerna vackra och regnet såg att hålla sig borta. Men på toppen av passet mellan Gåsen och Härjångsdalen kom både regn och hård blåst. Vi stannade högst upp och åt två kakor. Matintaget hade vi misslycktas med, gick för långt åt för lite.
Kunde skymta Gåsenstugorna och nu gällde det att hitta en tältplats bland alla stenar snabbt för att undkomma regnet och få upp värmen för nu frös jag så tänderna hackade. Vid en bäck uppenbarande sig en kanonplats, gräs platt och på lagom avstånd från stugorna. Efter snabb tältuppslagning av yttertältet kunde vi laga soppa. Efter lika snabb diskning fick vi upp innertältet och kunde krypa ned i sovsäcken medan regnet och blåsten piskade tältduken. Mörkrädd som jag är vaknade jag skärrad efter att ha trott att någon med pannlampa var på väg in i tältet, att tänka rationellt är inte lätt alla gånger.

Etapp 3 Gåsen-Sylarna 17 km.

Morgonstund i tältet, lagom pigga och snygga. Vi hade under kvällen funderat på att korta av vår tur rejält och gå med mot Vålåstugorna om vädret inte blev bättre. Hasse kollade vädret som hastigast och det lovade mer regn på morgonen. En första titt ut ur tältet bekräftade det. Varför utsätta sig för mer väta och kyla? Frös gjorde jag fortfarande. Hasse tittade ut ännu en gång och då hade dimman lättat och solen tittat fram bort mot Helagshållet. Det avgjorde, vi skulle fortsätta. Morgonbestyr, gröt, kaffe, disk, packa i hop tält och packning. Smyga ned fötterna i blöta kängor och i väg med gott mod.

Lycka är i bland det enkla, som att få besöka ett utedass med papper! Jag passade även på att sno med mig lite extra papper, bra att ha. Vi sa adjö till Gåsen för denna gång och påbörjade den lätta vandringen ned till Gåssån. Vi hade lagt upp en plan med stadig lunch på förmiddagen, varma koppen på eftermiddagen och lättare middag till kvällen. Vi hade även bestämt oss för att ta in på Sylarna för att få en chans att torka upp. Fantiserade om grillchips och öl.

Vandringen ned till rastkyddet bjöd på makalös utsikt över stora delar av fjällvärlden. Solen stekte, lite vind och hälar som inte gjorde ont. Livet blev med ens lätt att leva!


Det behövs en hel del för många dagar i fjällen, jag bar maten vilket innebar att väskan blev lättare ju mer vi åt!

Vi tog en timmes lunch vid Gåsån, skönt att få kränga av sig väskan och njuta av maten. Vi stötte på damerna från Stensdalen som skulle ge sig av mot Storulvån.


Turens andra torrmatspåse, mos, kött och grönsaker! Även om det inte ser ut som så var det den bästa av allt vi åt!

Efter lunchen tog det över en halvtimme innan vi lyckades vada över Gåsån med genomblöta kängor som följd. Vätan gjorde också att mina strumpor blev större och compeeden gled omkring. Första biten mot Sylarna gick bra, vi trummade på bra. Halvvägs upp för Östra Endalshöjden pausade vi tillammans med en flock renar. Lite soppa och sen vidare upp mot toppen. Jag längtade efter nedförsbacke vilket jag fick och enormt mycket smärta i fötterna. Några km innan sylarna ringde Hasse och bokade rum medans jag tog av mig ett par strumpor. Jag hade inte kunnat gå ordentligt på ett bra tag. Humöret sjönk igen till gräslig nivå. Sista biten upp till stationen slet jag med mina onda fötter, lemmeltåg av andra vandrare som såg lika trötta och slitna ut. Sylarna är mäktigt, vassa hårda och de ger mig en viss obehagskänsla, tänker riddar Kato, Hasse associerar dem till Sagan om Ringen.

Lätt solbränd, nyduschad och fräsch, med nyskjorta kvällen till ära!

Lycka var sen att ta av sig kängorna, pusta ut, duscha, packa upp och slutligen laga soppa och äta vid ett vanligt bord medan solen gick ned och syltoppen som fond. Vi unnade oss även en varsin öl och chips plus ett par koppar kaffe. Kunde sedan lägga oss i vanliga sängar medan tält och kängor torkade upp.

Vacker foaje i kvällsmörker.

Dag 4-6

idag-spinninghög

2011-09-07T21:24:00.000+02:00

Åh, i dag var en sån där dag när gåshuden kom efter mitt pass! Det var sån energi i salen, de lyfte verkligen både mig och sig själva i dag. Det som värmde mest var nog att hela 5 stycken från i går även kom i dag!

För i bland är jag så rädd att jag skrämmer bort mina deltagare, jag har ett tufft pass, väldigt intervallbaserat och det är inte alla som gillar det. Många tycker säkert att jag låter för mycket. Det är en svår balansgång, att göra det för lätt och trråkigt eller att det blir på gränsen till övermäktigt. Men att folk återkommer visar ju att det går hem trots allt!

Jag själv var lite seg, tanken var att köra ett backintervallpass på förmiddagen, men kroppen ville inte löpa i dag. Gårdagens 60-30 sek intervaller och spinningspass på kvällen kändes i dag. Stela vader och ont i vristerna. I stort legat raklång i soffan, så det fick "bara" bli spinnig. Ärligt talat börjar kroppen bli trött nu, väntar bara in att få ge mig i kast med Lidingö och sen ta en period med lite mindre träning. Men i morgon tar jag nya tag, backintervaller sen spinning kl 17.00!

Väl mött där då!

en erfarnehet rikare

2011-09-05T22:16:00.002+02:00

Ska man inte alltid se saker positivt? Försöker nämligen att göra det i träningsammanhang, har hört av sällskapet att det går bättre då.

Så dagens löprunda (för nu löper jag nämligen, adjö lufsstadiet) gav mig en ny erfarenhet, mm i från att kasta upp, nästan 7 km med illamående. Nu var det inte ens ett jobbigt pass, utan tanken var en mil i skapligt tempo. Men kroppen ville inte vara med i dag. Strax över 13 mils vandring på nio dagar med halvtaskig sömn kombinerat med middag alldeles för nära inpå gick helt enkelt inte. Vi kortade av rundan halvvägs efter Frösöstrand och sprang hem, lite synd eftersom tempot ända var rätt bra.

Nåväl nya tag. Lidingö närmar sig ju, veckorna går för fort, känner mig lite stressad, hinner inte riktigt, kör spinning 3 dar på raken nu och tanken har varit att köra ett intervallpass på förmiddagen och hålla igen lite när jag kör spinning på kvällen. Vi får se, bättre att lyssna på kroppen, Lidingö handlar för mig att överleva, ta mig runt, inte jaga tider. Jag är rätt förbered som det känns nu, har långa pass i kroppen och farten kommer. Tänka positivt ja!

Åter till verkligheten

2011-09-04T20:57:00.001+02:00

Eller snarare vardagen, i bland är det svårt att anpassa sig efter att bara funderat på viktiga saker som vart ska vi sova, när ska vi äta, blåser de där mörka molnen bort, fötterna värker inte längre, här var det vackert, undrar om lemmlar går i ide, kommer nästa påse torrmat vara lika god som gårdagens, vad heter fjället där, kolla karta, fundera om det går att vada över ån utan att blöta ned både packning och sig själv?

Mycket viktigare än att vattna blommor, handla på Willys, jobba, boka tvättstuga, betala räkningar, packa skolväska, läsa bantningsråd i Aftonbladet, få träningsångest och dra på sig ett par jeans.

Jämtlandsfjällen är vackra, där behöver jag inte tänka mer på än att ta mig fram. Benen är tunga och trötta i dag, lite stela höfter och boostat fettförbränningen. Nu ska jag ha en veckas semester till, bara ta det lugnt, benen är trots tungsamheten fulla av spring, nu är det inte långt till Lidingö och jag lägger in slutspurten, utan att träna sönder mig.

199 bilder lyckades vi ta under vår niodagars i fjällen, rätt mycket det, några kommer upp med vandringsdagbok.

Skönt packkaos och snabbdistans.

2011-08-26T21:53:00.000+02:00

Trevligt, packa, planera packa om och packa om igen för att få allt på plats! Jag kör superretro med en Haglöfs Skarja, från 83 typ. Hasses gamla klenod. Sitter som en smäck och enligt senaste Outside är ramsäcken på väg att bli het igen. Så varför inte hänga på trenden! Vi åker i morgon efter lite sovmorgon, nu har pirret infunnit sig i magen och jag vill bara ut!

Eftersom benen ska få vila från löpningen hela 10 dagar sprang jag snabbdistans idag. "Årsbästa", eller snarare livsbästa på 5.03km. Ett km-tempo på fina 5:43, dock fick jag pausa ett par minuter i nedförsbacke när jag träffade på en gammal kollega, så lite andämtning där då. Men jag är supernöjd, nu börjar farten komma också! Det gäller att våga helt enkelt.

Så här får det bli

2011-08-25T21:43:00.000+02:00

Vi har tagit beslutet att inte åka uppöver i morgon. Även om fjällvädret växlar snabbt ser inte prognosen munter ut. Som Hasse så befinner vi oss på hög höjd vilket innebär att det blir lågt i tak hela veckan, inte mycket till utsikt och blött, blött och blött. Topptur på Keb går bort.
Är det då vettigt att åka nästan 200 mil tur och retur när vi lika gärna kan åka 10 mil och få det bästa av Jämtland? Kanske eller kanske inte. Så klart känns det bittert, snuvad på konfekten på något vis. Har ju sett framemot äventyret länge.

Men varför deppa i hop? Vi har satt i hop en trevlig rutt, vi utgår från Vålådalen och går mot Stensdalen för att sen vika ned mot Gåsen. Därifrån tar vi sikte på Sylarna. Från Sylarna går vi ned mot mina gamla tassemarker-Helgas. Tillåter vädret gör vi en topptur. Från Helags går vi upp till Gåsen igen och viker ned mot Vålåstugorna och slutligen upp mot Vålådagen igen. Sammanlagt 12.9 mil.
Åker vi på lördagförmiddag får vi en fjälldag mer än om vi åkt uppöver. Och visst ska det regna, men jag får komma bort, koppla av och njuta av att vara människa!

Så i morgon blir det en halvdag på jobbet, stämplar ut tidigt och åker hem, kör ett löppass och sen handlar och packar vi det sista. Unnar oss en liten sovmorgon och skiter sen i omvärlden! Bäst av allt är att jag har en hel veckas semester kvar när jag kommer hem!