Några sekunder i rampljuset

RW-löftet rullar på och kroppen börjar kännas sliten. Tankarna kretsar kring om det verkligen är vettigt att fortsätta träna något varje dag till sista januari. Frågan är om det stjälper mer än det hjälper inför Öppet spår. Vila och återhämtning är jätteviktigt och jag känner mig kropp, nu när allt känns perfekt kommer snart dippen och jag får bokstavligen talat svårt att ta mig upp ur sängen. Utmaningen i nyårslöftet är att variera träningen, så ombytta raska promenader är träning det med. Men jag kommer inte att trotsa kroppens signaler, att nå målet jag har inför ÖS är viktigare än att träna 31 dagar i sträck.

Varje dag sammanfattas träningen och RW väljer ut sina favoritkomemntarer, en vinnare utses. Jag fick mina sekunder i rampljuset efter gårdagens twitterkommentar, synd att jag inte vann då;)

Redan halv tio i går var parkeringen full av bilar! Det är härligt att se hur många som är ute och rör på sig! 

 Jag fick i hop 17.8 km i bra spår, hade lyckats med vallningen och hade kanonfäste! Mycket trevligt folk i spåret och jag gillar att snacka lite skit medan jag tränar! Två äldre herrar låg jag med ett bra tag, tjuvkikade på deras utmärkta teknik och övade själv.

 Idag fick jag sällskapet med mig på samma runda med liten annan avstickare. Han river även av ett spinningpass i eftermiddagen, stark karl. 18 km samlade vi hop i fantastiskt vinterväder.

Kyligare och frostigare i dag, mössan värmer bra även i tempraturer över 10 minus, skidpjäxorna med.
Jag har fått i två bra stakpass på raken nu. Tekniken börjar sitta och det märks på farten. Varenda staktag fokuseras på rätt teknik och det märks i mage och rygg. Konstigt nog har jag mjölksyra i mina ben trots att armana har jobbat mest under de senaste träningspassen.

Tack kroppen för att du samarbetar så bra med mig nu!

Posted in: skidor