23 januari 2012

Första riktiga långpasset - check



Skidåkning kräver stor frukost, vi lyxar till det med nybakta mototsfrallor till. Tog med mig en av surdegarna och låter bullarna jäsa över natten. Inte dumt!

Tanken i dag var att ta anslutningsspåret härifrån till skalet och åka milspåret och tillbaka. En tur på runt 14 km. Lite lagom sådär. När vi kom till skalet kläckte jag den i efterhand inte mest genomtänkta iden att åka till Björnrike. Jag tänkte att ett anslutningspår inte kan vara så jobbigt. tilläggas ska att jag inte åker så hemskt många anslutningsspår.

Tji fick jag. Från skalet bar det upp, upp och upp igen. Spåret går upp längs med barnbacken och slingrar sig på skrå efter fjällkanten. Av 6 km gick säkerligen det 5 km i motlut. En utförslöpa och den slutade vid spårcentralen i Björnrike. Rätt jobbigt måste jag erkänna, speciellt när jag från start körde på hårt. Temperaturen sjönk dessutom från 8 minus till svinkallt och spåren blev tokkärva. När vi vände hade vi dock sköna backar ned till skalet igen. Men kroppen var riktigt trött och sista biten hem var en kamp med kroppen och hungern. 2,7 mil med bra fart trots rejält kuperad sträcka är jag nöjd med.

 Perfekta nypreparerade spår fick vi! Därför kan inte humöret vara annat än på topp trots tröttheten.


Efter lunchen åkte vi ned på skalet för lite handling. Jag glömde min midjeväska hemma, som har en tendens att halka omkring på ryggen. Nu hade jag väl inte direkt tänkt punga ut 329 spänn men billigare går inte att hitta på en turistort. Plusset med denna är att det är en lite bättre drickkork, vilket i sig inte är värt pengarna. Däremot är både mina nya Lill-sporthandskar och one-way 970 stavarna värda varenda krona. Äntligen slipper jag stanna stup i kvarten och ordna med kontrollremmarna och stavarna är styva och kraftfulla. Det händer liksom grejer nu när jag trycker till.



Roligast idag, (eller mest obegåvade) är nog killen utan någon som helst koll, som köper glidvalla på block. Han skulle ha det bästa, glid på flaska vägrade han. Men tycker sig varken behöva sickel, borste och strykjärn. Expediten visar hur han ska göra, vallar över fästzonen, hjälp tänkte jag. Vi åkte om killen tidigare idag och fäste var det som han såg ut att behöva. Hej och hå vad han kommer att svära i morgon stackarn.

Följ mig via bloglovin!

Follow Mitt liv som gymråtta
Twitter Delicious Facebook Digg Stumbleupon Favorites More