Eftersom kroppen samarbetar så bra just nu väljer jag att lyssna på den. Jag fullföljer inte Runners worldslöftet även om det är en rolig grej. Som jag skrev i tidigare inlägg är det inte värt det.
Mitt mål inför ÖS är mycket viktigare och min kropp är sliten. Jag har en liten tendens till förkylning, bara en retning i halsen än så länge och fortsätta i samma fart som innan går bara åt ett håll, rakt in i sjukstugan. Även om jag skulle kunna fortsätta vill jag helt enkelt inte riskera den fina form jag har nu och ska toppa i slutet av februari!
Jag har svårt att ge upp oavsett vad det är, därför klappar jag mig lite extra på axeln i dag.
Ett inlägg som fick mig att tänka till lite extra var detta från bloggen tre mil. Det handlar om negativ förstärkning och en ögonöppnare för många av oss som tränar hårt och mest hela tiden.
Min sambo har också en skön inställning till träningen, han är suverän på att vila när han behöver och har inte samma press på sig själv att alltid leverera och slå tider varje gång han gör något. Jag själv skulle behöva lite mer av honom i mig.
Jag fick en kommentar av Malin i föregående inlägg som träffade rätt, "Och du gör helt rätt i att lyssna på kroppen. Vi är alltid så duktiga att peppa till mer, hårdare och längre träning. Ibland behöver vi påminna varandra att ta lugnt också".
Så i dag blir det en vilodag, har mycket att göra där hemma, plocka ned julen, bygga nytt spinningpass och bara sitta i soffan.
Sött
39 minuter sedan
1 comments:
Att träna hårt kan vilken idiot som helst klara av. Men för att våga vila krävs en begåvad man eller kvinna.
Skicka en kommentar